I Malmömodellen får hustypen betydelse då ett tillägg till BVK-värdet görs ju högre upp i huset lägenheten ligger, exempelvis görs ett tillägg på 17 BVK-poäng för en lägenhet på 9-16:e våning. Detta är under förutsättning att det finns hiss. I en hög fastighet med hiss får lägenheterna ett högre genomsnittligt BVK-värde än i en låg fastighet. Det är den våning lägenheten ligger på som avgör hyran och inte vilken hustyp den ligger i. Men hyresgäster i allmänhet värderar boende i marklägenhet i radhus eller liknade högre än boende i flerfamiljshus.[1] Vidare har det gjorts undersökningar som visar att de flesta hyresgäster föredrar att bo i tre- till fyravåningshus.[2] 26 % av de tillfrågade hyresgästerna anser att det inte spelar någon roll vilken typ av hus de bor i.[3] Naturligtvis kan det ha skett en viss förändring av synen på hushöjd, så att höghus blivit mer populärt. Malmö har ju Turning Torso. Men samtidigt finns en del dåliga erfarenheter av problem med hissar och bränder i höghus. I andra modeller för hyressättning har man värderat hustyp och sedan gjort belägenheten i fastigheten till ett nollsumme-spel inom fastigheten. Själv tillhör jag dem som inte skulle vilja bo i ett höghus-

Även när det gäller fastigheten så är tryggheten viktigast, men kvaliteten på fastighetsskötseln hamnar också högt.

[1] Hyresgästföreningen, 2006, (Handledning för bättre hyressättning), s. 7
[2] Lind J-E, Bergenstråhle S (2004) Boendets betydelser och boendes värderingar, Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet, s. 68.
[3] Lind J-E, Bergenstråhle S (2002) Boendets värden och boendes värderingar i sju kommuner – Malmörapporten
Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet.

