Det omätbaras renässans

Nu har jag läst Jonna Bornemarks: Det omätbaras renässans – En uppgörelse med pedanternas världsherravälde. Första upplagan kom ut 2018 och den jag läst är den andra reviderade upplagan. Det är många som har hyllat den. Även om det finns ett filosofiskt språk och olika filosofiska begrepp i den hoppas jag att fler läser detta viktiga verk. Hon vänder sig mot en övertro på att alla problem går att lösa genom att spalta upp, mäta och kontrollera. När vårt förnuft bara handlar om att räkna blir såväl våra liv som samhället i stort allt mer omänskligt. Det finns inget utrymme för omdöme och eftertanke, när manualer som lärs ut och ska rapporteras inte tar hänsyn till de unika i varje situation där människor möts. “Jag upplever att det finns en hos personalen i kärnverksamheten, de som möter patienter, elever, äldre eller andra personer i behov av stöd en frustration inför manualernas och de evidensbaserade metodernas otillräcklighet. En frustration införa att inte få göra sitt jobb och över en byråkrati som som kväver snarare än stöder kärnverksamheten.” Bland annat tar hon upp (NPM) New Public Management management (NPM), resultatstyrning som kommer från industrisektorn och kommit att användas för reformer av den offentliga sektorns organisation och styrning i syfte att öka effektiviteten,[ såsom verksamhetsplaner, budgetarbete och kartläggning av organisationsprocesser. Metoden bortser från det som inte kan mätas i den verkliga situation som varje möte innebär, utan utgår från att allt är lika och mätbart. Det borde vara obligatoriskt för ansvariga, politiker, chefer etc. att läsa denna bok!