I sin bok Vårt enda liv – sekulär tro och andlig frihet[1] tar Hägglund upp medborgarrättsrörelsen i USA och Martin Luther King jr och dess kamp för att varje människa ska garanteras den oförytterliga rätten till liv, frihet och lycka. De förslag som drivs gäller i första hand omfördelningen av rikedom. Men King återkommer gång på gång till automatiseringen som ett tveeggat fenomen.
”När maskiner ersätter människor måste vi återigen fråga oss om vidden av vårt samhälleliga tänkande motsvarar tillväxten av vår tekniska skaparförmåga”, betonar King i ett tal till Workers Union of America 1962. ”Vi kan inte skapa maskiner som revolutionerar industrin om vi inte samtidigt skapar idéer för en motsvarande social och ekonomisk omorganisation, som drar nytta av kraften i dessa maskiner för att gagna människan. Den nya tiden kommer inte vara en era av hopp, utan av rädsla och tomhet, såvida vi inte övervinner detta problem.”[2]
Hägglund menar att en reformering av kapitalismen genom omfördelning inte kan medföra en demokratisk socialism, ”eftersom den rikedom som fördelas produceras genom exploateringens och varufieringens sociala relationer. Ju mer vi begränsar exploatering och varufiering, desto mindre rikedom har vi att fördela. Denna motsägelse är inneboende i varje progressivt försök att omfördela rikedom och förblir oundviklig så länge vi lever under kapitalismen. Om vi ska förstå de konkreta utmaningar som alla omfördelningsreformer står inför, måste vi erkänna denna motsägelse och ta med den i beräkningen både när vi utformar politiska strategier och när vi formulerar våra prioriteringar.”[3]
Det är klart att en uppsättning principer inte kan i sig förändra samhället. ”Med tanke på de kapitalistiska maktförhållandena vi är underställda kan demokratisk socialism endast uppnås genom en ihållande och mödosam politisk kamp. Ett oumbärligt led i denna kamp är dock att vi klargör för oss själva vad som är fel med vår nuvarande samhällsform och vad vill åstadkomma. Jag inbillar mig inte att mitt begrepp om den demokratiska socialismen i sig är tillräckligt för att förverkliga en revolutionär transformation av samhället, men jag vidhåller att min analys är nödvändig för att orientera vår frihetskamp och förstå innebörden av en verkligt frigörande social revolution.”[4]
Reformer som medel
Hägglund ”vill dock återigen understryka att den praktiska motsägelsen inte innebär att omfördelningsreformer är meningslösa och bör överges. Som Rosa Luxemburg argumenterade i början av nittonhundratalet är det oumbärligt att upprätthålla ”Den ständiga, praktiska kampen för sociala reformer, vilka på grundval av den rådande ordningen ska förbättra läget för det arbetande folket, liksom kampen för demokratiska institutioner. Men som Luxemburg framhöll måste reformerna förstås som medel för ändamålet som är en ”social revolution”[5], vilken kräver lönearbetets övervinnande. Det är därför jag har argumenterat för att socialdemokratiska reformer – oavsett om det gäller medborgarlön eller en starkare välfärd – inte bör förväxlas med en lösning på det grundläggande problemet med värde under kapitalismen. I stället bör socialdemokratiska reformer uttryckligen utformas och utvecklas som ett medel för ändamålet att i grunden transformera vårt ekonomiska system i termer av demokratisk socialism, vilket kräver en fundamental omvärdering av vårt begrepp om värde snarare än en enbart en omfördelning av vår rådande rikedom.”[6]
Den utveckling som pågår i Sverige med privatisering och bolagisering av skola, sjukvård och omsorg är steg bort mot verksamheter styrda av behov och har också visat sig vara både dyrare och sämre. Jag tror att ett viktigt och nödvändigt steg är att göra upp med privatisering och bolagisering av dessa verksamheter, vilket jag tror att det går att få majoritet för.
Att frågan om vilket samhälle vi bör ha måste ställas med större kraft idag. ”Genom att den globala ekologiska krisen har vi blivit akut medvetna om att inte bara våra individuella liv utan själva villkoren för vår gemensamma existens är fundamentalt bräckliga. Ja, än viktigare, vi har blivit medvetna om att vårt sätt att leva – vår produktion och konsumtion av varor – är orsaken till de klimatförändringar som hotar jordens ekosystem och vår egen fortlevnad. Politiska frågor om hur vi bör organisera våra samhällen – hur vi bör leva och arbeta tillsammans – har därigenom återuppväckts med förnyad kraft.”[7]
[1] Martin Hägglund (2020) Vårt enda liv – Sekulär tro och andlig frihet. Volante – svensk översättning Andreas Vesterlund. Den svenska versionen är utvidgad och fördjupad jämfört med originalet The Life – Secular Faith and Spiritual Freedom som kom ut 2019. Hägglund är professor vid Yale University, bor i New York men uppvuxen i Sverige. I sidhänvisningar kallas boken H
[2] H s. 400
[3] H s. 403
[4] H s.405
[5] Luxemburg, Reform or Revolution. I Reform or Revolution and Other Writings, (2006), s. 3.
[6] H s. 402-403
[7] H s. 442
Sven Bergen's blogg 