Nu har jag läst den bok jag fick igår: “Konsten att avveckla en välfärdsstat – En granskning av det åtstramningspolitiska kretsloppet” av Åsa Plesner, Niklas Altermark, utgiven av Verbal. En genomgång av utvecklingen i Sverige de senaste 30 åren. Du bör läsa den! Den ger en klar bild av hur nyliberala idéer fick genomslag i Sverige i riksdagen och i partierna. De har medfört åtstramningar som vi inte hade behövt. Sverige är inget fattigt land. Vi har råd med en välfärd som omfattar alla, vi har råd med en fungerande sjukvård som inte sliter ut personalen, vi har råd med en skola med lärare som har tid att elevanpassa utbildningen etc. Drygt 100 sidor med många noter.

Personalägda eller demokratiska företag är företag som ägs av personalen i företaget I dessa demokratiska företag tillsätter personalen företagsstyrelsen enligt principen ”en person, en röst” och bestämmer över hur företagets resultat ska användas. Delas ut till personalen, återinvesteras eller en kombination .

Det är svårt att genomföra i Sverige, eftersom de anställda sällan har tillräckliga resurser för att köpa företaget. Personalförvärv av företag bör göras av en juridisk person, en stiftelse, en ekonomisk förening eller ett aktiebolag. Den juridiska personen bör kunna låna till köpet med företagets tillgångar som säkerhet, vilket inte är möjligt i Sverige idag. Bestämmelserna inom bolagsrätt och skatterätt är ett hinder.

Så här kan personalen ta över företag

”Företagen borde”, som Owen D. Young uttryckte det, så småningom ”tillhöra de människor som ger dem sina liv och ansträngningar”, vilket skulle innebära en framtid ”utan några hyrda människor”.För att förverkliga den här typen av visioner utarbetade affärsjuristen Louis O. Kelso på 1950- och 1960-talet de första modellerna för Employee Stock Ownership Plan (ESOP). De beskrevs i boken The Capitalist Manifesto från 1958. De byggde på att de anställda bildade en fond (trust) som tog ett lån med företaget som säkerhet. De lånade pengarna användes sedan för att köpa de tidigare ägarnas aktier. Företaget gjorde regelbundna avsättningar till personalfonden, vilka användes för att amortera ned lånet…. Upplägget var hämtat från rikskapitalindustrin där kapitalstarka investerare köpte företag via så kallade belånade förvärv (leveraged buyouts). Det innebar att de använde tillgångarna i det förvärvade företaget som säkerhet för lånet som användes för att genomföra affären.” ^[1] (ESOP) som anställda kan använda för att köpa ut en tidigare ägare gynnas av lagstiftningen i USA sedan mitten av 1970-talet.

Hade vi haft en sådan lagstiftning hade kanske Volvo ägts av de anställda och inte av ett kinesiskt företag. Det gjordes försök av anställda i Sverige men bestämmelserna inom bolagsrätt och skatterätt var ett hinder. I Sverige är personalägda företag därför sällsynta jämfört med i andra länder. I Sverige skulle vi kunna ha en lag som gav anställda förtur om ett företag ska säljas. Man kan även tänka sig skattelättnader för ägare av företag som säljer till personalen i form av sänkt reavinstskatt.[2] Denna modell skulle också kunna garantera fortlevnaden av företag där ägaren/ägarna inte orkar längre, men vill att företaget ska fortleva. Fler personalägda företag kan vara ett steg mot en ekonomisk demokrati. Det är en marknadsekonomi där de flesta företag ägs och styrs demokratiskt av dem som arbetar i dem. Varför inte?

Personalinflytande i offentlig sektor

”Anställda inom den offentliga sektorn arbetar på uppdrag av medborgarna och kan därför inte, i synnerhet inte de som utför myndighetsutövning, ges samma grad av självbestämmande som i den privata sektorn. Den politiska demokratin kan inte överlåta kontrollen helt. …. Men det hindrar inte att offentliganställda ges ett ökat inflytande över den löpande förvaltningen och att man stärker det som inom ledarskapslitteraturen kallas för medarbetarskap.” [3] Kommuner, regioner och statliga verk skulle kunna gå före. En tanke är att de anställda kan välja ledning inom det delområde som de arbetar inom. Det behövs en förändring för att skapa en annan modell för styrning av arbetet än den centralstyrning som NPM (New Public Management) medför och som lett till en växande byråkrati med ständiga mätningar som tar tid från verksamheten. Det behövs en organisationsmodell där de anställdas erfarenheter från verksamheten i alla led används. I statsägda företag som SJ, Vattenfall, Systembolaget är det regeringen som utser styrelsen, men där skulle vd kunna väljas av anställda för att kunna utnyttja den kunskap och erfarenhet som de anställda har. Syftet är att ett ökat ansvar och inflytande gör arbetet roligare och förmodligen också effektivare.

Facklig samverkan för demokratiska företag

Inom ett och samma företag finns ofta flera olika fackliga organisationer. Dessa bör samarbeta om att skapa förutsättningar för en fond för samtliga anställda och dess regler. Regler behövs bland annat eftersom facken ofta företräder anställda i olika ställningar inom företagen och det sker ständiga förändringar beroende på anställda slutar och nya tillkommer. När de anställda tagit över företaget lär de se över arbetsorganisationen och de olika rollerna. Eftersom det finns ett gemensamt intresse för företaget bör denna översyn, trots de förändringar den kan komma att medföra, ändå kunna ge en trevligare atmosfär och ökad sammanhållning. De fackliga organisationerna spelar här en viktig roll för denna demokratisering av arbetslivet som kan ge de anställda verklig makt över sina företag. Det krävs både engagemang och kunnande, samtidigt som detta kan skapa entusiasm bland fackens medlemmar och företrädare.

Om ekonomisk demokrati

Witkowsky definierar ekonomisk demokrati så här:

”En marknadsekonomi där de flesta företagen ägs och styrs av dem som arbetar i dem. I dessa demokratiska företag tillsätter de anställda företagsstyrelsen enligt ”en person, en röst” och delar på resultatet.

Det innebär att det är de som är underställda företagsstyrelsen väljer styrelsen, alltså som när medborgarna i demokratiska kommuner, regioner och stater väljer sitt politiska styre. De anställda bör också ha rätt till frukterna av sitt egna arbete, alltså resultatet i företaget. Dessa rättigheter är under en ekonomisk demokrati personliga rättigheter knutna till dem som utför själva arbetet. De är inte äganderätter som kan köpas och säljas av vem som helst. Även detta påminner om den politiska medborgaren som inte kan gå på stan och sälja sin röst till högstbjudande.”[4]

Witkowsky poängterar den viktiga skillnaden mellan kapitalism och marknadsekonomi. ”Kapitalismen bygger på att människor hyr ut sig själva till företag och underordnas styrelser de inte har något inflytande över. De har inte heller någon rätt till resultatet som skapas, endast en lön. Marknadsekonomi innebär att företag konkurrerar med varandra på en marknad. Den ekonomiska demokrati som jag förespråkar syftar till att succesivt avskaffa uthyrningen av människor, inte marknadsekonomin.”[5]

[1] Patrik Witkowsky (2024) Vi kan styra oss själva – En bok om ekonomisk demokrati, Atlas, s.32

[2] A.a. s 224

[3] A.a s 234-235

[4] A,a, s. 237

[5] A.a. s. 236-237

Är det anti-semitism att verka för en enad stat i Palestina där människor med olika religioner kan leva tillsammans i stället för den nuvarande uppdelningen i Israel och Palestina? Det är det självklart inte. Det är inte riktat mot judar, muslimer eller kristna utan mot nuvarande uppdelning som skapar konflikt.

Är det anti-semitism att verka för att de olagliga bosättningarna på Västbanken upphör och att Israel lämnar området. Självklart inte.

Är det anti-semitism att kritisera Israels dödande och bombningar i Gaza och Libanon? Nej självklart inte. Man kan inte rättfärdiga dödande av tusentals civila och förstörande av bostäder, sjukhus, vattenverk med att det är en kamp mot Hamas och Hizbollah.

Är det anti-semitism att kritisera sionism, dvs. idén om att judar är ett av Gud utvalt folk som har rätt att ta över områden och driva bort de som bor där? Självklart inte. Det gör många judar.

Anti-semitism är att anklaga judar för det som Israel, politiker eller andra gör. Eller att påstå att det finns en judisk konspiration om att ta över världen. Det är lika illa att anklaga muslimer för de illdåd som Hamas, Hizbollah, mullorna i Iran, talibanerna eller andra gör. Eller att påstå att muslimer har organiserade planer på att ta över världen. Det finns extremistiska och fundamentalistiska riktningar som säger sig bygga på den sanna tron inom alla religioner. Dessa ska naturligtvis bekämpas.

Det var ju företrädare för en sådan grupp som mördade Folke Bernadotte. Det är idag klarlagt att beslutet att mörda FN-medlaren fattades av LEHI:s centralkommitté, där Yitzhak Shamir ingick. LEHI såg i Bernadotte det viktigaste hindret för en israelisk annektering av Jerusalem och för judisk kontroll av hela Palestina. Shamir blev sedan i två omgångar Israels premiärminister. (från Wikipedia).