Vi behöver bostäder i alla upplåtelseformer som folk har råd med

Idag går statens stöd enbart till boende i ägande- och bostadsrätt i form av ränte- och ROT-avdrag. Det är enorma summor årligen. År 2024 kostade ränteavdragen skattebetalarna 61 miljarder.[1] En person kan dra av 30 procent av räntekostnader upp till 100 000 kronor per år. För räntekostnader över 100 000 kronor får en person dra av 21 procent. Det finns ingen övre gräns.

Samma år kostade ROT-avdragen 12 miljarder. När man kan dra av 30 procent av arbetskostnaden. 2025 höjdes detta tak tillfälligt till 50 procent och då steg skattebetalarnas subvention till 21,5 miljarder.[2] Dessutom kan ju dessa avdrag användas för utgifter för köpebostäder i hela EU.

Men bostadsbidragen då? Bostadsbidragen kan ju gå till boende i alla upplåtelseformer men går framför allt till ensamstående med barn i hyresrätt. År 2025 uppgick statens utgifter för bostadsbidraget till 3,1 miljarder kronor. I fasta priser innebär det att utgifterna har mer än halverats sedan början av 1990‑talet. Till exempel motsvarade 1990 års bostadsbidrag cirka 6,3 miljarder kronor i dagens penningvärde. [3]

Bostadstillägg till pensionärer betalas ju som en del av pensionen. Den utbetalas oavsett upplåtelseform. ”Bor du i eget hus eller egen bostadsrätt räknas värdet på bostaden normalt inte som en tillgång, om du bodde i bostaden även den 31 december året innan du ansöker. Bostadens värde påverkar då inte din rätt till bostadstillägg. Endast i undantagsfall räknas bostaden med som en tillgång: om du ägde bostaden den 31 december men inte bodde i den då.” [4] 2025 gick 12 miljarder till pensionärer. [5]

Det skulle behövas betydligt fler hyresrätter med hyror som vanligt folk har råd med. Vi lever i ett rörligt samhälle med ständiga förändringar. I ekonomiskt starka länder som Tyskland och Schweiz bor över hälften av hushållen i hyresrätt. Par gifter och skiljer sig, får barn, barn flyttar hemifrån (om de kan), arbeten man vill ha och den utbildning man behöver kanske finns på annan ort än där man bor. Det är lättare att flytta om man bor i hyresrätt. I flera kommuner saknas bostäder som hushåll med medelinkomster skulle ha råd med. Särskilt svårt är det idag för unga och på orter med högre utbildning. Hade SD-regeringen brytt sig om rätten till bostad så hade man satsat på förmånliga statliga bostadslån med villkor att hyran eller priset hålls nere i 15 -20 år.

Rätten till bostad måste förverkligas i Sverige, vilket kräver fler goda bostäder med överkomliga hyror och priser. För att åstadkomma detta måste staten gripa in. Idag subventioneras bara boende i bostads- och äganderätt via ränte- och ROT-avdrag, vilket kostar statskassan enorma summor, medan boende i hyresrätt lämnas åt sitt öde. Dessa subventioner är inte förknippade med villkor utan har bidragit till att trycka upp priserna.

Statliga eller kommunala subventioner ska inte utnyttjas för att höja priser

En rimlig regel borde vara att statliga subventioner har villkor om att de inte får utnyttjas för att höja priser, kapitaliseras. Idag visar den officiella statistiken t.ex. att byggpriserna för lika stora lägenheter är betydligt högre för bostadsrätter än för hyresrätter även när markpriset är fråndraget. ROT-avdragen utnyttjas för att öka värdet på bostaden, dvs. till egen förtjänst.

Nya statliga lån för lägre hyror och priser

Det skulle behövas statliga lån till bostadsbyggande med låg ränta, som endast går till de som håller nere byggpriserna, så att hyror och priser på bostadsrätter och egnahem hålls nere. Ett bostadsföretag/hyresvärd måste visa att hyrorna hålls nere under en lång tid för att få dessa lån. Dessa bostäder ska inte heller kunna omvandlas till bostadsrätter. Det behövs betydligt fler större hyresrätter för barnfamiljer. För de som bygger bostadsrätter eller egnahem gäller att de måste visa att byggpriserna hålls nere. De som flyttar in ska inte vid försäljning kunna ta ut ett högre pris i fast penningvärde under minst 15-20 år förutom för de åtgärder som de själva har gjort/bekostat och som inneburit en ökning av standarden. Detsamma gäller naturligtvis de som flyttar in. De ska inte heller kunna göra ränteavdrag på sina billiga lån eller utnyttja ROT-avdrag.

De nya bostäderna med rimliga hyror och priser bör främst gå till de med inkomster under medianen och de som vill flytta till orter i norr med stort behov av arbetskraft. De som idag bor i en vanlig bostadsrätt eller ett egnahem och får flytta in i dessa kraftigt subventionerade bostäder ska inte kunna tjäna pengar på försäljning av sin nuvarande bostad utöver kompensation för de standardökningar i bostaden som de gjort eller bekostat själva.


[1] SVT 21 januari 2026

[2] Hur vi bor 2026-05-06

[3] A.a

[4] Pensionsmyndigheten

[5] Hur vi bor 2026-03-04

Vi behöver fler hyresrätter

Det medför problem med att bo i köpt bostad för par som inte längre vill bo ihop. Det kan ta lång tid att få lägenheten såld eller så måste ena parten flytta. Priserna är ofta väldigt höga. Vid skilsmässa kan det vara omöjligt för den ena att skaffa en ny köpebostad. Medan den som bor kvar måste punga ut med halva marknadsvärdet. Har de dessutom barn kan det vara svårt få tag i en bostad som de har råd med i samma område, vilket kan påverka barnens tid i förskola eller skola.

I en del kommuner finns det nästan bara köpebostäder och väldigt ont om hyresrätter, varför det blir nödvändigt att flytta från kommunen med allt som det innebär. Det behövs blandade bostadsområden med olika upplåtelseformer och i olika storlek. Det är tokigt att bygga bara köpebostäder. Det borde vara obligatorisk för varje kommun att se till att det finns blandade bostadsområden. Även att varje kommun ska ha ett kommunalt bostadsföretag. Rätten till boende är inskriven men borde vara lagfäst. Även en fattig människa ska ha tak över huvudet i detta land i norr. Det är märkligt att staten subventionerar boende i köpt boende med enorma summor varje år vilket främst gynnar de med höga inkomster och drivit upp priserna, medan inte ett öre går till hyresgäster med vanliga inkomster. Dessutom utnyttjar privata hyresvärdar kommunens ansvar för försörjningsstöd till hushåll.

Självklart bör samhället inte styra hur folk ska bo utan ge alla upplåtelseformer samma villkor. Det behövs statliga bostadslån till byggande av bostäder som med villkor som håller nere priser och hyror samtidigt som de enorma subventionerna idag till enbart köpebostäder trappas av.

För de som hyllar det inflytande man får i egnahem eller bostadsrätt borde tänka på det alternativ som heter kooperativ hyresrätt. Man kan säga att den fungerar som HSB innan priserna släpptes fria. Man behöver betala en insats som föreningen bestämmer när man flyttar in och som man sedan får tillbaka i fast penningvärde när man flyttar. När en privat hyresvärd vill sälja sina fastighet har en även en kooperativ förening rätt till förtur enligt nuvarande lag. Problemet är att denna förening inte har möjlighet idag att ta lån med fastigheten som säkerhet för att köpa den. Det skulle behövas en lagändring här. Dessutom skulle Hyresgästföreningen kunna bilda denna typ av bostadsförening för de medlemmar som vill och stödja dem med detta genom sitt kunnande. En bostadsförening ger hyresgästerna makt över sitt boende, kan förhindra onödiga lyxsaneringar och bidra till att hålla nere driftskostnader och underhåll. Ett hushåll – en röst när man väljer styrelse. Det blir betydligt dessutom enklare om ett par inte längre vill bo ihop med en sådan lösning. Det kommer inte längre att handla om miljoner och stora personliga lån. En sådan insats är lättare för en vanlig knegare att klara.

Myter av Johan Nyhus, HSB, i DN 24/8

Han påstår att regeringen ser ” hyresrätten som en universalräddare i bostadsnöden. Hyresrätten har visserligen flera förtjänster men att den skulle vara den billigaste boendeformen, som ofta hävdas, är en myt.” Ändå vet han att regering och riksdag ger mångdubbelt så mycket stöd till boende i bostads- och äganderätt i form av ränte- och rotavdrag jämfört med det stöd i form av investeringsbidrag som går till små hyresrätter. Enligt EU-kommissionen är Sverige och Nederländerna de länder inom EU som ger störst stöd till ägt boende, men då ger ändå Nederländerna ett stort stöd till sociala bostäder som 34 procent av hushållen i Nederländerna bor, alltså inte bara de med lägst inkomster.

Det finns folk som påstår att det inte är någon skillnad mellan de ränteavdrag som en enskild kan göra på lån och att ett företag/bostadsföretag kan göra avdrag på sina räntekostnader. Men det är inte sant. När en person/ett hushåll som äger en villa eller förfogar över en bostadsrätt, drar av sina räntekostnader minskar dess utgifter. Den/det får ett skatteavdrag av stat/region/kommun. Detsamma gäller ROT-avdragen som är ett skattestöd för åtgärder i egnahem och i bostadsrätter som ger minskade utgifter för hushållet. När ett företag tar upp sina kostnader av olika slag i resultaträkningen minskar inte dess kostnader. De är desamma. Dess intäkter minus kostnader kan ge vinst, som sedan kan beskattas. Så är det för även för bostadsföretag. När EU-kommissionen, OECD, m.fl. säger att ränte- och ROT-avdrag är stöd – en subvention – till ägt boende är detta fakta. Hushåll i hyresrätt har inte ett motsvarande stöd som minskar dess utgifter. Bostadsbidrag och bostadstillägg kan utgå oavsett upplåtelseform. De flesta som får bostadsbidrag är dock ensamstående med barn i hyresrätt med låga inkomster. Men ränte- och ROT-avdrag kan utgå till alla med lån som har inkomster och mest till de som har höga inkomster och höga lån.

Regeringen har återinfört investeringsbidrag som dock bara går helt till lägenheter på högst 30 kvm och till hälften för ytor mellan 30 och 70 kvm. Utgår bara om hyrorna hålls nere. För större hyresrätter inte ett öre. Totala summan av det som staten satsar på investeringsbidrag är bara en bråkdel av statens/regioners och kommuners skatteförluster för ränte- och ROT-avdrag, som dessutom inte har några krav på bostadens storlek och har drivit upp både bygg- och bostadspriser. T.ex. är byggpriset per kvm (när tomtpriset är bortdraget) 48 procent högre för bostadsrätter än för hyresrätter i storstadsområdena. Hushållens låneskulder har sprängt alla gränser och utgör en fara för samhällsekonomin.

HSB vill att fler unga ska få möjlighet att äga sin bostad, trots att priserna på dessa bostäder har stigit till skyn, så att flertalet unga inte har en möjlighet att komma åt dessa. Det kan vara ok att införa ett bosparande men först måste de enorma subventionerna till ägt boende reduceras kraftigt och investeringsstödet till hyresrätter omfatta alla oavsett storlek, samtidigt som kraven på reducerade hyror står kvar. Det är orimligt att staten ska subventionera något utan krav på motprestation i form av lägre priser eller hyror, eller hur?

Ett första steg för att minska de orättvisa skillnaderna vore att minska ränteavdragen. Det fördelningsmässigt bästa sättet är att införa ett tak i kronor per år för hur mycket en person får dra av 30 procent av räntekostnaderna, så att en sänkning inte drabbar de med lägre inkomster i bostads- och äganderätt. Det är orimligt att ha kvar ett system som främst gynnar de med höga inkomster. Att samhället subventionerar hur dyra bostäder – hur höga lån – som helst. Jag föreslår att taket sätts till 20 000 kronor per år i ett första steg. Det lär inte få särskilt stora konsekvenser för de flesta hushåll med dagens räntenivåer. Det betyder att den som har 3,3 miljoner i bostadslån inte får någon ökad kostnad med en ränta på långa lån som ligger på 2 procent. En som har bostadslån på 4 miljoner (alltså 8 miljoner för två i ett hushåll) får en ökad månadskostnad på 333 kronor. De besparingar statskassan gör kan användas till att ta ett litet steg för att förbättra villkoren för hyresrätten. Taket bör därefter sänkas succesivt, samtidigt som hyresrättens skattemässiga villkor jämställs med de för boende i bostads- och äganderätt.

Då skapas rättvisa. För övrigt innehåller ju hyran även underhåll av den egna lägenheten, vilket gör den dyrare än bostadsrätten, om inte rotavdragen hade funnits. De som även utnyttjas för att göra kök och badrum finare, bygga träddäck etc. med skattesubventioner. För övrigt tror jag att den kooperativa hyresrätten behöver utvecklas. Den fungerar ju som HSB gjorde en gång i tiden innan hembudet avskaffades och priserna släpptes fria. En insats som betalas tillbaka när man lämnar bostaden.