Därför behövs bostadsområden med olika upplåtelseformer

I många städer finns områden som domineras helt av dyra köpebostäder. I vidsträckta villaområden är det svårt att klara sig utan bil och service saknas. De stora bostäderna finns oftast bara i egnahem varför barnfamiljer gärna letar efter denna boendeform. Men samtidigt kan det vara långt till både förskolor och skolor, vilket skapar en stress bland föräldrar och ett knepigt schemaläggande.  Tänk ett par med barn i ett villaområde som inte längre vill bo med varandra. Det är inte så ovanligt. Men vad händer då? Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för barnen och barnen behöver i allmänhet båda sina föräldrar. En av föräldrarna kan kanske bo kvar men inte den andra. Och att köpa en ny bostad i samma område kan vara omöjligt. Den har kanske ingen möjlighet att få lån av den storlek som skulle behövas. Båda behöver dessutom en bostad som har plats för barn. Hade det funnits större hyresrätter t.ex. radhus i bostadsområdet skulle den gemensamma vårdnaden kunna fungera bra för båda föräldrar och barnen kunna gå kvar i förskolan och skolan. De höga priserna gör att kan de tvingas sälja varför barnen får svårt att gå kvar i förskola eller skola. Eller så har kanske en av föräldrarna möjlighet att lösa ut den andra, men eftersom det inte finns någon annan boendeform i området blir det ännu svårare att hitta en gemensam lösning för barnen. Detta har nog många varit med om. Det är ett argument för att skapa bostadsområden med blandade upplåtelseformer. Det är klart att man inte ska förstöra områden med småhus med jättehöga hus intill dessa. Men hus med kanske 4 -5 våningsplan skulle kunna fungera. Dessutom skulle de kunna medföra att underlaget för service och kollektiva kommunikationer ökar. Om det skapas ett nytt litet stadsdelscentrum ökar områdets kvalitet.

Propagandan mot blandade bostadsområden bygger på okunskap och fördomar. Däremot borde hyresrätten ges åtminstone samma statliga stöd som köpebostäderna har så att flytt mellan boendeformer underlättas. Den orättvisa och korkade bostadspolitiken behöver ändras. Jag vill för egen del understryka fördelarna med hyresrätten. Det är ett praktiskt boende som ger stor frihet och gör det enklare att flytta beroende på förändringar i livet. Jag har som vuxen bott i alla tre upplåtelseformer och haft svårt att klara ekonomin när jag behövde flytta och haft svårigheter att få köpebostaden såld. I hyresrätt kan många olika människor bo. I Schweiz bor 60 procent och i Tyskland 55 procent av hushållen i hyresrätt.

Det är dags för den verkliga arbetslinjen!

Vad skapar värde? Jo, det är arbete, utveckling av idéer och verksamhet. Men det finns folk som påstår att pengar arbetar, att kapital arbetar. Det är inte sant. Döda ting arbetar inte. Papper, sedlar, aktiebrev arbetar inte. Ändå är det de som säger sig stå för arbetslinjen som påstår detta. Investeringar i t.ex. bostäder, kommunikationer, järnväg, vägar, sjukvård, ny teknik, industrier, energianläggningar etc. kan skapa nya och bättre villkor, men det sker endast genom det arbete som utförs när dessa investeringar förverkligas. Utan arbete händer ingenting. Arbete har en rad olika former och uttryck. Inget kan fungera utan det arbete som utförs dagligen på de olika arbetsplatserna. 

Köpebostäder kan utvecklas, bli bättre, men bara genom arbete i någon form, eller att innehavaren har köpt ny och bättre utrustning. Men om priserna på bostäderna stiger i fast penningvärde beroende på bostadsbrist, bättre kommunikationer och sådant som andra har åstadkommit, borde detta inte komma bostadsägarna till godo, eftersom de ökade priserna inte beror av deras arbete. Arbetslinjen ska väl inte vara att tjäna pengar på vad andra åstadkommit, eller hur?

Om bostäder blir dyrare betyder att ägarna till dessa fått en ökad rikedom, men samtidigt får de som vill ha en bostad svårare att köpa en. Det blir en omfördelning mellan människor om höjningen priserna beror omvärldsfaktorer, medan bostäderna är desamma. En bostad är ändå en mänsklig rättighet. Alla behöver en bostad oavsett inkomst.

Vårt nuvarande ekonomiska system bygger på att ägare tjänar pengar på andras arbete, på att hyra andras arbete. Nu har detta system urartat genom enorma maktkoncentrationer inte bara nationellt utan även internationellt. Makt över företag, massmedia, opinionsbildning och politik. Vi har fått en ny ekonomisk överklass vars makt ärvs. Som dessutom med vinsten som drivkraft och sin livsstil håller på att göra jorden obeboelig. Detta håller inte. Det är dags att avskaffa biljardärerna, demokratisera företagen och rädda vår livsmiljö.

Därför behövs hyresrätter bland villamattorna!

I Sverige har på grund av den förda politiken priserna på köpebostäder rakat i höjden. Det skapar flera problem varav ett stort är det som händer vid skilsmässor. Tänk ett par med barn i ett villaområde som inte längre vill bo med varandra. Det är inte så ovanligt. Men vad händer då? Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för barnen och barnen behöver i allmänhet båda sina föräldrar. En av föräldrarna kan kanske bo kvar men inte den andra. Och att köpa en ny bostad i samma område kan vara omöjligt. Den har kanske ingen möjlighet att få lån av den storlek som skulle behövas. Båda behöver dessutom en bostad som har plats för barn. Hade det funnits större hyresrätter t.ex. radhus i bostadsområdet skulle den gemensamma vårdnaden kunna fungera bra för båda föräldrar och barnen kunna gå kvar i förskolan och skolan. Detta är ett starkt argument för blandade boendeformer i större bostadsområden i större städer.

Propagandan mot blandade bostadsområden bygger på okunskap och fördomar. Däremot borde hyresrätten ges åtminstone samma statliga stöd som köpebostäderna har. Den orättvisa och korkade bostadspolitiken behöver ändras. Jag vill för egen del understryka fördelarna med hyresrätten. Det är ett praktiskt boende som ger stor frihet och gör det enklare att flytta beroende på förändringar i livet. Jag har som vuxen bott i alla tre upplåtelseformer och haft svårt att klara ekonomin när jag behövde flytta och haft svårigheter att få köpebostaden såld.

I Schweiz bor 60 procent och i Tyskland 55 procent av hushållen i hyresrätt.

Vi behöver fler hyresrätter

Det medför problem med att bo i köpt bostad för par som inte längre vill bo ihop. Det kan ta lång tid att få lägenheten såld eller så måste ena parten flytta. Priserna är ofta väldigt höga. Vid skilsmässa kan det vara omöjligt för den ena att skaffa en ny köpebostad. Medan den som bor kvar måste punga ut med halva marknadsvärdet. Har de dessutom barn kan det vara svårt få tag i en bostad som de har råd med i samma område, vilket kan påverka barnens tid i förskola eller skola.

I en del kommuner finns det nästan bara köpebostäder och väldigt ont om hyresrätter, varför det blir nödvändigt att flytta från kommunen med allt som det innebär. Det behövs blandade bostadsområden med olika upplåtelseformer och i olika storlek. Det är tokigt att bygga bara köpebostäder. Det borde vara obligatorisk för varje kommun att se till att det finns blandade bostadsområden. Även att varje kommun ska ha ett kommunalt bostadsföretag. Rätten till boende är inskriven men borde vara lagfäst. Även en fattig människa ska ha tak över huvudet i detta land i norr. Det är märkligt att staten subventionerar boende i köpt boende med enorma summor varje år vilket främst gynnar de med höga inkomster och drivit upp priserna, medan inte ett öre går till hyresgäster med vanliga inkomster. Dessutom utnyttjar privata hyresvärdar kommunens ansvar för försörjningsstöd till hushåll.

Självklart bör samhället inte styra hur folk ska bo utan ge alla upplåtelseformer samma villkor. Det behövs statliga bostadslån till byggande av bostäder som med villkor som håller nere priser och hyror samtidigt som de enorma subventionerna idag till enbart köpebostäder trappas av.

För de som hyllar det inflytande man får i egnahem eller bostadsrätt borde tänka på det alternativ som heter kooperativ hyresrätt. Man kan säga att den fungerar som HSB innan priserna släpptes fria. Man behöver betala en insats som föreningen bestämmer när man flyttar in och som man sedan får tillbaka i fast penningvärde när man flyttar. När en privat hyresvärd vill sälja sina fastighet har en även en kooperativ förening rätt till förtur enligt nuvarande lag. Problemet är att denna förening inte har möjlighet idag att ta lån med fastigheten som säkerhet för att köpa den. Det skulle behövas en lagändring här. Dessutom skulle Hyresgästföreningen kunna bilda denna typ av bostadsförening för de medlemmar som vill och stödja dem med detta genom sitt kunnande. En bostadsförening ger hyresgästerna makt över sitt boende, kan förhindra onödiga lyxsaneringar och bidra till att hålla nere driftskostnader och underhåll. Ett hushåll – en röst när man väljer styrelse. Det blir betydligt dessutom enklare om ett par inte längre vill bo ihop med en sådan lösning. Det kommer inte längre att handla om miljoner och stora personliga lån. En sådan insats är lättare för en vanlig knegare att klara.

Vill DN ha samma bostadspolitik som i Finland?

I en ledare i dagens DN hävdas att när Vänsterpartiet gick mot att det skulle införas fri hyressättning, dvs marknadshyror i nyproduktion så skadades bostadspolitiken allvarligt. DN:” Reformen, som stod i januariavtalet, var tänkt som ett första steg mot en fungerande hyresmarknad. Alltså en där det inte krävs flera års väntetid för ett förstahandskontrakt, vilket är samma resa som exempelvis Helsingfors gjorde på 1990-talet.” I stället skulle vi göra som i Finland gjorde på 1990-talet. “Men eftersom reformen på 1990-talet kombinerades med att de allmännyttiga bostäderna fördelas efter behov, är subventionerade och att betydligt fler än i Sverige får bostadsbidrag är resultatet att Finland har en fungerande bostadsmarknad. Faktiskt så fungerande att det för ett halvår sedan rapporterades om ett överskott på lägenheter, framför allt i Helsingfors, vilket ledde till att värdarna på olika sätt försökte locka nya hyresgäster till sig.

Fast frågan är om ledarskribenten är medveten om vad det kostar att ha denna bostadspolitik som fungerar idealiskt enligt DN och vad den innebär. Jag har tillgång till siffror från 2020.

Skulle vi som i Finland inte ha utan ta bort ränte – och ROT-avdrag, öka bostadsbidragen kraftigt samt införa ett stort stöd till byggande av sociala bostäder och låta privata hyresvärdar bestämma sina hyror själva. Då skulle priserna på egnahem och bostadsrätter sjunka kraftigt samtidigt som hyrorna sänks i delar av hyresbeståndet! Är detta DNs bostadspolitik? Det är bra att DN inser att marknaden inte kan lösa bostadsfrågan utan ett stort statligt stöd som gör det möjligt att öka bostadsbyggandet samt att det finns bostäder som även hushåll med lägre inkomster har råd med. Nu var det väl knappast så frågan ställdes i samband med regeringskrisen, eller hur?.

Timbro’s Kopsch drömmer i SvD

Kopsch i drömmarnas rike och vill inte tala om hur det ser ut i verkligheten.
“Det finns mycket att avundas den finska bostadspolitiken, och mycket att låta sig inspireras av. I Finland lägger staten cirka två procent av BNP på bostadspolitiska satsningar, mot Sveriges en procent. Deras satsningar går nästan uteslutande till det hyrda boendet, med kraftfulla subventioner till byggande, och ett generöst bostadsbidrag. I Sverige går nästan allt till det ägda boendet, med ränte- och ROT-avdrag som de mest centrala utgiftsposterna, politik vars effektivitet kan ifrågasättas. Men det slutar inte där. I Finland är bo­stadsbyggande en nationell prioritering på regeringsnivå:

Där säkerställs finansiering och fungerade bostadspolitik i samarbete mellan de viktigaste departementen, vilket blir särskilt viktigt i lågkonjunktur. I Sverige saknas statliga produktionsstöd vilket ger oss en lägre byggtakt och ett mer konjunkturkänsligt byggande.

Där finns statliga, konkreta mål för bostadsbyggandet i hela landet, som kommunerna har att förhålla sig till. I Sverige är det fritt valt arbete för kommunerna om det ska planeras för fler bostäder eller ej.

Där tillämpas en fastighetsskatt utan tak som är extra hög för planlagd men obebyggd mark för att påskynda nybyggnationen och förhindra byggföretag från att hamstra byggrätter. I Sverige har vi en regressiv fastighetsavgift som ger negativa incitament för kommuner att planera för fler bostäder då nyproduktion är undantagen från skatten i femton år.”

Inga ränteavdrag eller ROT-avdrag till det ägda boendet i Finland. Så Timbro vill öka stödet till hyresrätten och avskaffa det till det ägda boendet!

Helsingfors visar att hyresmarknaden kan fungera | SvD Ledare

SVD.SE

Helsingfors visar att hyresmarknaden kan fungera | SvD Ledare

SD-regeringen sviker i bostadsfrågan

SD-regeringen sviker i bostadsfrågan och struntar helt i hyresgästerna och i hyresrätten. Den har avskaffat investeringsbidraget som gjorde att det byggdes fler hyresrätter med lägre hyror än i annan nyproduktion. Priserna på bostadsrätt och egnahem gör att de ligger utom räckhåll för hushåll med osäkra jobb eller lägre inkomster. Bostadsbyggandet dyker och bostadsbristen ökar. SD-regeringen tittar på när statens stöd i form av ränteavdrag kan hamna på 56 miljarder i år (till boende i bostads-och äganderätt) som betalas via skatten. Dessutom vill den öka ROT-avdragen för de som har gott om pengar. Vilket skattebetalarna betalar. SD-regeringen vill öka det osäkra boendet i andra hand men inte bostadsbyggandet. Det ska bli mer lönsamt och lättare att hyra ut i andra hand för dem i bostads- och äganderätt. Det finns små incitament att gå till hyresnämnden och få hyran prövad om man bor i andra hand. Då riskerar man att bli uppsagd och tvingas flytta. Ett extremt otryggt och dyrt boende i bostadsbristens Sverige. Det skulle behövas betydligt fler hyresrätter med hyror som vanligt folk har råd med. Vi lever i ett rörligt samhälle med ständiga förändringar. I ekonomiskt starka länder som Tyskland och Schweiz bor över hälften av hushållen i hyresrätt. Par gifter och skiljer sig, får barn, barn flyttar hemifrån (om de kan), arbeten man vill ha och den utbildning man behöver kanske finns på annan ort än där man bor. Det är lättare att flytta om man bor i hyresrätt. I flera kommuner saknas bostäder som hushåll med medelinkomster skulle ha råd med. Särskilt svårt är det idag för unga och på orter med högre utbildning. Hade SD-regeringen brytt sig om rätten till bostad så hade man satsat på förmånliga statliga bostadslån med villkor att hyran eller priset hålls nere i 15 -20 år.

SD-regeringen värnar bara om de som äger sin bostad

Vi har en kris i Sverige. Hög inflation och allt högre räntor. Hyresgäster har i genomsnitt betydligt lägre inkomster, lägre konsumtionsutrymme efter att boendet är betalt och bor trängre än boende i bostads- och äganderätt. Hyreshöjningarna har varit de högsta på 20 år och på sina håll kräver hyresvärdar ännu mer. Hyresvärdar och bostadsföretag aviserar att de återkommer med höga krav vid höstens förhandlingar. De höjda räntorna påverkar bostadsföretag och andra hyresvärdar rakt av. 

Om man utgår från en ränta på 4 procent och att hushållens skulder för bostadslån är 4 079 miljarder i juni 2023 (SCB) ger det ett stöd på nästan 49 miljarder till de boende i bostads- och äganderätt i år.[1] Till detta kommer ROT-avdragen som kan utnyttjas vid underhåll och förbättringar av bostaden. De kostar staten cirka 10 miljarder per år. Totalt blir det cirka 59 miljarder i stöd. Dessa stöd betalas av skattebetalarna. Hushåll i hyresrätt får 0 kronor men bidrar med sina skatter till stödet till dem i ägt boende. De med lägre inkomster stöder idag de med högre inkomster! Är det rimligt?

Men bostadsbidragen då? Bostadsbidragen kan ju gå till boende i alla upplåtelseformer men går framför allt till ensamstående med barn i hyresrätt. Statens kostnader är 5 miljarder inklusive de beslutade tilläggen. Bostadstillägg till pensionärer betalas ju som en del av pensionen. Den utbetalas oavsett upplåtelseform. ”Bor du i eget hus eller egen bostadsrätt räknas värdet på bostaden normalt inte som en tillgång, om du bodde i bostaden även den 31 december året innan du ansöker. Bostadens värde påverkar då inte din rätt till bostadstillägg. Endast i undantagsfall räknas bostaden med som en tillgång: om du ägde bostaden den 31 december men inte bodde i den då.” [2]

Vi har alltså en regering som medvetet kör en omvänd Robín Hood-politik och som dessutom vill utreda större möjligheter för hushåll i ägt boende att tjäna pengar på inneboende och hyresgäster i andra hand. Det kommer att öka andelen som bor otryggt och vara beroende av andra personers välvilja i bostadsbristens Sverige.


[1] Enligt regeringens prognos kostar stödet 37,6 miljarder 2023, men enligt Ekonomistyrningsverkets prognos 56,0 miljarder. Från DN 2023- 07-25 ”Prognosen: Fördubblad kostnad för ränteavdraget på tre år”

[2] Från Pensionsmyndigheten

Inte bara de i bostadsrätt och egnahem drabbas av räntehöjningar!

Jag lyssnade på Ekonomiekot extra i Sveriges radio den 11 februari som handlade om effekterna av räntehöjningar på bostadsmarknaden. Men det handlade bara om de som bor i bostads- och äganderätt, dvs de med personliga lån. Det var märkligt. De tog inte upp att även fastighetslån till bostadsföretag och ägare av hyreshus drabbas av räntehöjningar, som i sin tur med sig ökade kostnader för ägarna liksom deras hyresgäster tillsammans med andra kostnadsökningar.

De i bostadsrätt och egnahem behöver bara betala 70 procent av räntan på lånen. Hushåll med enorma lån och dyra bostäder kan ha räntekostnader över 100 000 kronor. Och för kostnaderna över denna gräns betalar de bara 81 procent.  Dessa enorma subventioner betalas av skattemedel. Statens kostnader ökar med varje räntehöjning. Hushållens rekordstora skulder är därför ett problem för Sveriges ekonomi. Visst kan de ökade kostnaderna vara besvärliga främst för de med låga inkomster och eluppvärmning i bostadsrätt och egnahem. Men även hyresgäster drabbas.

På grund av räntehöjningarna och andra kostnadsökningar för bostadsföretag och ägare till hyreshus har hyresgäster i år fått rekordstora hyreshöjningar efter förhandlingar och beslut av medlare. De största sedan 1990-talet. Hushåll i hyresrätt har i genomsnitt både betydligt lägre disponibla inkomster och mycket mindre kvar när hyran är betald än motsvarande hushåll i bostadsrätt och egnahem. Flertalet måste spara in på det mesta. Minskningen av deras köpkraft kommer att påverka konsumtionen. Hyresgäster är dessutom betydligt oftare trångbodda än hushåll i bostadsrätt och egnahem. I eftersatta områden (som kallas utsatta) dominerar de med låga inkomster och boende i hyresrätt. Vad kommer att hända när det blir ännu värre?

Men för journalisterna på Ekonomiekot verkar det vara mer intressant att prata om de som bor i bostadsrätt och egnahem. De som i allmänhet har det lite bättre. Men då får vi en ensidig bild av konsekvenserna av de stora kostnadsökningarna och underskattar de ekonomiska och sociala effekterna på de hushåll som drabbas hårdast. Kan detta intresse bero på att de på Ekot inte bor i hyresrätt? Men även om det är så borde ett Ekonomieko ge en realistisk bild av effekterna av räntehöjningarna för hushållen och inte bara de som äger sina bostäder, eller hur?

Den sanslösa orättvisan

“När räntan nu stiger når fler upp till ränteavdragens maxtak.Det blir ännu en smäll för dem med höga bolån, säger Arturo Arques, privatekonom på Swedbank.Den som har betalat ränta på bostadslån kan få skattereduktion på 30 procent, upp till 100 000 kronor i räntor på ett år. Förr, då räntan var låg, var taket relativt högt för vanliga bolånetagare. Men när räntan nu stiger behöver inte lånebeloppen vara lika stora som förr innan taket nås, vilket även Dagens industri rapporterat om. Man får göra skatteavdrag för bolåneräntor även på belopp över 100 000 kronor men då är avdraget lägre, närmare bestämt 21 procent i stället för 30.”

Ja det är verkligen synd om dessa. Fast Swedbank tänker inte på alla som bor i hyresrätt. Bostadsföretagen måste betala fulla räntor, vilket sedan drabbar hyresgästerna direkt. För dessa ges inga subventioner. Hyresgästerna har både klart lägre löner och mindre kvar när boendet är betalt än de som bor i bostads- och äganderätt. Dessutom kommer statens ökade kostnader för ränteavdragen betalas av skatterna som alla betalar utom skattesmitarna förstås. Och de som lever på kapitalinkomster betalar en lägre skatt än de som lever på löneinkomster. Detta är en omvänd Robin Hood-politik. Regering och riksdag borde skämmas!