Förslagen från den arbetsgrupp inom Socialdemokraterna som Lawen Redar lagt fram innehåller en del bra saker. Ambitionen att minska segregationen är bra. Men den missar tyvärr den viktiga frågan om den orättvisa bostadspolitiken. Dessutom är flera åtgärder uppifrån i stället för underifrån tillsammans med de boende, som definitionen av utsatta områden, tak för andelen hyresrätter, inkomstkrav för inflyttning, förturer till sk. utsatta områden mm.
Vi inte ska prata om utsatta utan i stället eftersatta områden. Som skapats beroende på marknadsstyrning av skola, vård och omsorg samt utformningen av bostadspolitiken. Bostadspolitiken är en viktig orsak till segregationen i Sverige. Priserna på bostadsrätt och egnahem gör att de ligger utom räckhåll för hushåll med osäkra jobb eller lägre inkomster. En stor del av de unga vuxna bor kvar i föräldrahemmet. De har inte råd med vare sig nybyggda hyresrätter eller bostadsrätter eller egnahem – om de inte har föräldrar med höga inkomster. Det är därför rent vansinne att riva fastigheter med lägre hyror. Det behövs betydligt fler bostäder med låga hyror och priser.
Idag går statens stöd enbart till boende i ägande- och bostadsrätt i form av ränte- och ROT-avdrag. Det är enorma summor årligen. Dessutom har SD-regeringen ökat ROT-avdragen ytterligare i år.
Om man utgår från en ränta på 4 procent och att hushållens skulder för bostadslån är 4 079 miljarder i juni 2023 (SCB) ger det ett stöd på nästan 49 miljarder till de boende i bostads- och äganderätt i år.[1] Till detta kommer ROT-avdragen som kan utnyttjas vid underhåll och förbättringar av bostaden. De kostar staten cirka 10 miljarder per år. Totalt blir det cirka 59 miljarder i stöd. Dessa stöd betalas av skattebetalarna. Hushåll i hyresrätt får 0 kronor men bidrar med sina skatter till stödet till dem i ägt boende. De med lägre inkomster stöder idag de med högre inkomster! Är det rimligt?
Men bostadsbidragen då? Bostadsbidragen kan ju gå till boende i alla upplåtelseformer men går framför allt till ensamstående med barn i hyresrätt. Statens kostnader är 5 miljarder inklusive de beslutade tilläggen. Bostadstillägg till pensionärer betalas ju som en del av pensionen. Den utbetalas oavsett upplåtelseform. ”Bor du i eget hus eller egen bostadsrätt räknas värdet på bostaden normalt inte som en tillgång, om du bodde i bostaden även den 31 december året innan du ansöker. Bostadens värde påverkar då inte din rätt till bostadstillägg. Endast i undantagsfall räknas bostaden med som en tillgång: om du ägde bostaden den 31 december men inte bodde i den då.” [2]
Det skulle behövas betydligt fler hyresrätter med hyror som vanligt folk har råd med. Vi lever i ett rörligt samhälle med ständiga förändringar. I ekonomiskt starka länder som Tyskland och Schweiz bor över hälften av hushållen i hyresrätt. Par gifter och skiljer sig, får barn, barn flyttar hemifrån (om de kan), arbeten man vill ha och den utbildning man behöver kanske finns på annan ort än där man bor. Det är lättare att flytta om man bor i hyresrätt. I flera kommuner saknas bostäder som hushåll med medelinkomster skulle ha råd med. Särskilt svårt är det idag för unga och på orter med högre utbildning. Hade SD-regeringen brytt sig om rätten till bostad så hade man satsat på förmånliga statliga bostadslån med villkor att hyran eller priset hålls nere i 15 -20 år.
Rätten till bostad måste förverkligas i Sverige, vilket kräver fler goda bostäder med överkomliga hyror och priser. För att åstadkomma detta måste staten gripa in. Idag subventioneras bara boende i bostads- och äganderätt via ränte- och ROT-avdrag, vilket kostar statskassan enorma summor, medan boende i hyresrätt lämnas åt sitt öde. Dessa subventioner är inte förknippade med villkor utan har bidragit till att trycka upp priserna. En rimlig regel borde vara att statliga subventioner har villkor om att de inte får utnyttjas för att höja priser, kapitaliseras. Idag visar den officiella statistiken t.ex. att byggpriserna för lika stora lägenheter är betydligt högre för bostadsrätter än för hyresrätter även när markpriset är fråndraget. ROT-avdragen utnyttjas för att öka värdet på bostaden, dvs. till egen förtjänst.
Det skulle behövas statliga lån till bostadsbyggande med låg ränta, som endast går till de som håller nere byggpriserna, så att hyror och priser på bostadsrätter och egnahem hålls nere. Ett bostadsföretag/hyresvärd måste visa att hyrorna hålls nere under en lång tid för att få dessa lån. Dessa bostäder ska inte heller kunna omvandlas till bostadsrätter Det behövs betydligt fler större hyresrätter för barnfamiljer. För de som bygger bostadsrätter eller egnahem gäller att de måste visa att byggpriserna hålls nere. De som flyttar in ska inte vid försäljning kunna ta ut ett högre pris i fast penningvärde under minst 15-20 år förutom för de åtgärder som de själva har gjort/bekostat och som inneburit en ökning av standarden. Detsamma gäller naturligtvis de som flyttar in. De ska inte heller kunna göra ränteavdrag på sina billiga lån eller utnyttja ROT-avdrag.
De nya bostäderna med rimliga hyror och priser bör främst gå till de med inkomster under medianen och de som vill flytta till orter i norr med stort behov av arbetskraft. De som idag bor i en vanlig bostadsrätt eller ett egnahem och får flytta in i dessa kraftigt subventionerade bostäder ska inte kunna tjäna pengar på försäljning av sin nuvarande bostad utöver kompensation för de standardökningar i bostaden som de sjävla gjort eller beskostat.
Dessutom skulle det satsas mer på kooperativ hyresrätt av samma typ som SKB i Stockholm. Dessa fungerar ungefär som HSB gjorde innan prissättningen på bostadsrätter gjordes fri.
[1] Enligt regeringens prognos kostar stödet 37,6 miljarder 2023, men enligt Ekonomistyrningsverkets prognos 56,0 miljarder. Från DN 2023- 07-25 ”Prognosen: Fördubblad kostnad för ränteavdraget på tre år” Bostadsbidragen har knappast ändrats sedan 1990-talet.
[2] Från Pensionsmyndigheten. Jag saknar uppgift om storleken på dessa stöd. Men utformningen är betydligt mer generös än bostadsbidragens.
Sven Bergen's blogg 