Det finns en rad personer som försvarar Putins och Rysslands aggression och attack mot Ukraina med hänvisning till vad USA gjort eller länders anslutning till NATO. I Putins anda beskriver de hur Ryssland är omringat av N ATO-länder och att snart skulle Ukraina förses med kärnvapen och robotar riktade mot Ryssland. Är det någon som på allvar anser att Estland, Lettland, Litauen hotar Ryssland? Deras anslutning är ju ett resultat av deras erfarenheter av sin östliga granne. Samma gäller även andra länder i östra Europa som ockuperades av Sovjetunionen. Ryssland leds av en paranoid diktator som sätter oppositionen i fängelse, stöttar Lukasjenko i Belarus mot en demokratisk opposition, har tagit över delar av grannländer. Även Sverige och Finland ligger inom Rysslands intressesfär enligt Putin. Istället för att göra något åt de enorma klasskillnaderna och den usla ekonomin i det egna landet talar han maktspråk och startar krig. All kritik är förbjuden. Förmodligen är det främsta skälet till den militaristiska politiken att han förlorar stöd bland folket och försöker stärka sin position genom fanatisk nationalism och stöd till reaktionära delar av den ortodoxa kyrkan. Jag tror att detta kommer att bli slutet för Putin. Tyvärr kommer många att dö innan dess.
Fel att hyresgäster subventionerar dem i bostads- och äganderätt!
Det är viktigt att beskriva verkligheten som den är. De nuvarande skattevillkoren som innebär att de som bor i bostads- och äganderätt kan göra ränte- och ROT-avdrag medför att skatteintäkterna minskar för kommuner, regioner och staten, vilka dessa måste kompensera på olika sätt för att klara sina åtaganden mot medborgarna. Och det är vi i hyresrätt som betalar för detta genom onödigt höga skatter eller genom sämre samhällsservice, sämre vård, dyrare kollektivtrafik etc, Dessutom har hyresgäster i genomsnitt betydligt lägre inkomster än de subventionerade hushållen, betalar en betydligt högre andel av sina inkomster för sitt boende och bor dessutom betydligt trängre.
Hur kan detta då fortsätta år efter år? Hur kan partier som M och SD försvara att de går mot förslaget att förhindra snabba hyreshöjningar vid renoveringar och att de vill ta bort investeringsbidrag som sänker hyran i nyproduktion och ökar byggandet av hyresrätter? Samtidigt som partierna med näbbar och klor försvarar välbärgade hushålls stora avdrag.
Dagens politik är en slags omvänd Robin Hood-politik: Ta av de fattiga och ge till de rika! Denna skriande orättvisa måste upphöra, eller hur?
Partierna som motarbetar hyresgäster
Partier (M, KD, C, L och SD) vill inte stoppa stoppa kraftiga hyreshöjningar vid renovering enligt beslut i Civilutskottet. Hyresgästföreningen har låtit genomföra en undersökning med hjälp av Novus, för att ta reda på vad väljarna tycker om regeringens förslag. Enligt undersökningen tycker 82 procent av hela folket att det är ett bra förslag. Undersökningen visar också att oavsett partisympati tycker en majoritet att det är ett bra förslag. För Moderaterna och Liberalernas väljare är exempelvis siffran 71 procent, för Centerpartiet och KD 78 respektive 79 procent och för Sverigedemokraterna 75 procent. Trots det kommer samtliga dessa partier att rösta emot förslaget. Det innebär att det bara kommer att stödjas av regeringspartierna och Vänsterpartiet i riksdagen och därmed falla.
Dessutom vill M, KD, SD och L avskaffa investeringsbidragen som ger ett ökat utbud av hyresrätter med lägre hyra. Och de vill inte röra i de enorma subventionerna till de som bor i bostadsrätt och äganderätt i form av ränte- och ROT-avdrag som är störst till de med högst inkomster och leder till lägre skatteinkomster till stat, regioner och kommuner.
Så nu vet hyresgästerna vilka partier som de inte ska rösta på.
Berlin ska ta över privatägda bostäder
En majoritet av berlinarna vill att staden ska expropriera bostadsföretag som har mer än 3 000 lägenheter i staden, Detta är uppenbart efter att rösterna har räknats i mer än hälften av vallokalerna. 57,1 procent av väljarna röstade då ja, 38,3 procent nej. Andelen ja-röster var särskilt hög i Friedrichshain-Kreuzberg, cirka 73 procent. I mitten röstade cirka 65 procent för socialisering. För att utfallet av folkomröstningen ska bli vägledande måste en majoritet av de röstande vara för och minst 25 procent av de röstberättigade måste rösta ja . Detta uppnåddes redan innan alla röster räknats. Initiativet “expropriate Deutsche Wohnen & Co.” förklarade folkomröstningen vunnen i ett uttalande. Den framtida senaten uppmanas nu att utarbeta en lag för att expropriera och socialisera stora bostadsgrupper med mer än 3000 lägenheter i Berlin. “Tillsammans flyttade vi staden och skakade om politiken – det firar vi idag”, säger Joanna Kusiak, talesman för initiativet.
Europaparlamentet stöder en social bostadspolitik – men inte Sverige
Dessa 56 krav har en klar majoritet i Europaparlamentet ställt sig bakom. När ska riksdag och regering i Sverige inse att det behövs en social bostadspolitik även här för att garantera rätten till en god och trygg bostad, avskaffa hemlöshet och svår trångboddhet, underlätta flytt till orter och regioner där arbetena finns och motverka segregation. Läs! Det är långt men intressant.
“Att nå fram till lämpliga, energieffektiva och sunda bostäder
1. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att rätten till lämpligt boende erkänns och kan verkställas som en grundläggande mänsklig rättighet genom tillämpliga lagstiftningsbestämmelser på EU-nivå och på nationell nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa tillgång till anständiga bostäder, också med rent dricksvatten av god kvalitet och lämpliga och likvärdiga sanitära och hygieniska förhållanden, med anslutning till avlopps- och vattennät samt god kvalitet på inomhusmiljön, och med tillgång för alla till rimligt prissatt, tillförlitlig och hållbar energi, och således bidra till att utrota fattigdomen i alla dess former, skydda de mänskliga rättigheterna för dem som bor i missgynnade hushåll och stödja de mest utsatta grupperna för att skydda deras hälsa och välbefinnande.
2. Europaparlamentet bekräftar sitt upprop om en EU-omfattande åtgärd om att ingen ska få värmen avstängd under vintern och uppmanar till att ett vinteruppehåll ska införas på europeisk nivå. Parlamentet fördömer att man kringgår förbudet mot värmeavstängning vintertid genom att inte koppla på värmen under hösten, så att förbudet blir verkningslöst. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att elleverantörer antar skyddssystem för att garantera energiförsörjning i hemmet för de mest behövande, eftersom tillgång till grundläggande allmännyttiga tjänster, såsom vatten, elektricitet och sanitet, är viktig för att uppnå målen för hållbar utveckling.
3. Europaparlamentet kräver att det på EU-nivå införs obligatoriska minimikrav som ska inrättas för sunda bostäder, bland annat för luftkvaliteten inomhus, vilka åtminstone bör anpassas efter WHO:s riktlinjer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa och genomdriva efterlevnaden av de grundläggande reglerna för offentlig renhållning och offentlig hälso- och sjukvård samt Världshälsoorganisationens (WHO) normer om lämpliga och sunda bostäder samt lämplig rumstemperatur och dela med sig av bästa praxis och överväganden som gjorts på nationell nivå.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera utsläppsminskningar och energieffektivitet med hjälp av bostadsrenoveringar. Parlamentet uttalar sitt stöd till att renoveringsvågens tyngdpunkt förlagts till att åtgärda energifattigdomen och de sämsta bostäderna, i linje med målen och principerna i den europeiska gröna given, för att säkerställa en socialt rättvis övergång till en klimatneutral ekonomi där ingen lämnas utanför. Parlamentet yrkar på att särskild uppmärksamhet ägnas åt subventionerat boende, enfamiljsbostäder och ägarbebodda flerfamiljshus, samt åt åtgärder mot dålig bostadsstandard och bostadstillgång. Parlamentet betonar därför att både hyresgäster och egnahemsägare bör få fullständig information om renoveringsprojekt och få medverka i dem, och inte bör få vidkännas högre totala kostnader till följd av dem.
5. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ordna med energisparkampanjer. Parlamentet understryker den roll som harmoniserade minimistandarder för energiprestanda spelar för att stimulera omfånget och graden av renoveringar av de byggnader som har sämst prestanda, och välkomnar planen på att i samband med renoveringsvågen införa obligatoriska minimistandarder för befintliga byggnaders energiprestanda vid den kommande översynen av direktiven om energieffektivitet respektive om byggnaders energiprestanda.
6. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen inom renoveringsvågen stöder finansieringen av lösningar för låginkomsthushåll. Parlamentet välkomnar modellen för neutralitet mellan boendekostnader (inklusive hyror, energikostnader, driftskostnader och lokala skatter) eftersom den kombinerar sociala mål och klimatmål och förhindrar att avhysningar sker på grund av att byggnader behöver omfattande renoveringar, så det säkerställs att hyreshöjningar till fullo uppvägs av energibesparingar. Parlamentet insisterar på att hyresgäster måste skyddas mot avhysning under bostadsrenoveringar.
7. Europaparlamentet konstaterar att information och ekonomiska incitament kommer att spela en nyckelroll för stimulans till renoveringar, framför allt i flerfamiljshus. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och finansieringsinstitutionerna att se till att det finns åtskilliga källor till finansiering av renoveringar att välja mellan och att de finns tillgängliga för alla, oavsett ägandeform, också i situationer där det inte finns några bostadsrättsföreningar eller bostadsaktiebolag.
8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom den fleråriga budgetramen och Next Generation EU prioritera renoveringsvägen så att utsatta människor ställs i centrum för återhämtningsstrategier och säkerställa att alla på likvärdiga villkor kan ta del av renoveringsprojekt, eftersom investeringar inom detta område kan fungera som ett konjunkturutjämnande ingrepp, med avsevärd potential för sysselsättningsskapande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera renoveringar i sina återhämtnings- och resiliensplaner, såsom bidrag till att 3 % av Europas byggbestånd ska totalrenoveras varje år. Parlamentet yrkar också på att särskild uppmärksamhet ägnas byggnader som löper stor risk att drabbas av jordbävningar i Europas jordbävningsområden.
9. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att stödja den cirkulära ekonomin inom byggsektorn och att tillämpa cirkulära principer på byggnads- och produktnivå, med obligatoriska gröna kriterier. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att, vid överväganden mellan olika alternativ för renovering, gynna byggvaror av koldioxidsnåla, miljömässigt hållbara och giftfria material som också är lätta att reparera och återanvända, och främja en snabb omställning till förnybara energikällor för uppvärmning och kylning. Parlamentet framhåller att miljövänligare bostäder som konstrueras med mer miljömässigt hållbara och slitstarka material, kommer att föra med sig stora fördelar, både för samhället och den enskilde. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa grönt subventionerat boende i sina planer för bostadsinvesteringar.
10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att reglerna för offentlig upphandling ger utrymme för innovationer och långsiktiga partnerskap för renovering i sektorn för subventionerat boende, såsom det tillvägagångssätt med smarta boendemiljöer som föreslagits som en del av initiativet för överkomliga bostäder inom renoveringsvågen.
11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja program och incitament för familjer att bo nära varandra, att stärka banden mellan generationerna och att göra det möjligt för äldre personer, som tvingas lämna sina hem av ekonomiska eller hälsorelaterade skäl, att hitta ett nytt boende som tillgodoser deras behov utan att de behöver lämna de gemenskaper de var en del av under så många år.
Att bekämpa hemlöshet och diskriminering
12. Europaparlamentet uppmanar till ett mål på EU-nivå om att hemlösheten ska bort senast 2030. Parlamentet uppmanar kommissionen till effektivare insatser för att stödja medlemsstaterna i deras arbete med att minska hemlösheten och få bort den, inom ramen för en handlingsplan för den europeiska sociala pelaren.
13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en EU-ram för nationella strategier mot hemlöshet, och uppmanar dessutom medlemsstaterna att anta principen om ”Bostad först” och att prioritera att de hemlösa får fasta bostäder, också genom proaktiva och reaktiva åtgärder som en del av sina nationella strategier mot hemlöshet, utgående från systematiska samråd med icke-statliga organisationer som arbetar med hemlöshet, fattigdom och diskriminering.
14. Europaparlamentet anser att kommissionen ytterligare bör undersöka genomförandet av befintliga framgångsrika modeller, såsom Bostad först, genom lämpliga finansieringsinstrument såsom Europeiska socialfonden+ och Europeiska regionala utvecklingsfonden.
15. Europaparlamentet betonar behovet av interministeriellt och mellanstatligt samarbete vid utarbetandet och genomförandet av dessa strategier samt behovet av viktiga berörda parters deltagande, och uppmuntrar till utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna.
16. Europaparlamentet betonar vikten av att det samlas in tillförlitliga data om hemlöshet, också bland ungdomar, med medverkan av relevanta icke-statliga organisationer och myndigheter som är verksamma inom tillhandahållandet av tjänster för personer som riskerar hemlöshet eller är hemlösa. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta en gemensam ramdefinition och enhetliga indikatorer för hemlöshet i EU, vilket skulle möjliggöra en gemensam förståelse, en systematisk jämförelse och en bedömning av hemlöshetens omfattning i alla EU-medlemsländer, liksom systematisk bevakning av hemlöshetssiffrorna på EU-nivå genom institutioner såsom Eurostat. Parlamentet yrkar på användning av befintliga verktyg, såsom den europeiska typologin för hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden.
17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta åtgärder och genomföra program för ungdomar som fyller 18 år och riskerar bli hemlösa. Parlamentet uppmanar kommissionen att ekonomiskt stödja ungdomar att flytta hemifrån, genom att förbättra tillgången till information om medel för rimligt prissatt boende och säkerställa att den reviderade ungdomsgarantin bidrar till att åtgärda hemlösheten bland unga som ökar i många EU-länder.
18. Europaparlamentet välkomnar att hemlösa hbtqi-personer, särskilt unga sådana, uppmärksammats i jämlikhetsstrategin för hbtqi-personer. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa verktyg för förbättrad datainsamling, att främja forskning i hela EU och att underlätta utbytet av metoder mellan medlemsstaterna för att hantera problemet med hemlösa hbtqi-personer.
19. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning från den 16 januari 2014 om att omedelbart upphöra med att kriminalisera hemlösa och att ändra diskrimineringen som förhindrar hemlösa från att få sociala tjänster och tak över huvudet.
20. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter att utöka övervakningen av hatbrott och incidenter som motiveras av fattigdomsfobi. Parlamentet betonar att det inte är något brott vara fattig och hemlös. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att i sin offentliga politik inrätta mekanismer för att garantera hemlösas säkerhet, och att införa fattigdomsfobi som ett motiv för hatbrott i sina riktlinjer för den allmänna säkerheten. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbjuda och åtgärda diskriminering på grund av hemlöshet eller annan boendestatus och upphäva alla lagar och åtgärder som kriminaliserar eller straffar hemlösa eller beteenden som förknippas med att vara hemlös, såsom att sova eller äta på allmän plats, liksom att förbjuda att hemlösa tvingas bort från offentliga platser, om de inte erbjuds ett säkert boendealternativ, samt att de får sina personliga ägodelar förstörda.
21. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att undantagsåtgärderna till förebyggande av hemlöshet och skydd för hemlösa under covid-19-krisen, särskilt genom moratorier för tvångsavhysning och avstängning av energiförsörjningen, samt tillhandahållande av tillfällig bostad, får fortgå så länge det behövs och uppföljs med adekvata och stadigvarande lösningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja och främja de icke-statliga organisationer och välgörenhetsorganisationer som tillhandahåller hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster för hemlösa, och hjälper dem att skydda sig mot covid-19.
22. Europaparlamentet erkänner att det finns vissa nödlägen då de behövande bör få nödbostäder såsom tillfälliga härbärgen, exempelvis när människor har det svårt ur administrativ synvinkel eller fallit offer för våld i nära relationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att ingen ska behöva bli uteliggare för att det saknas skäliga boendealternativ. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta för att alla som behöver det ovillkorligen ska få bo i nödbostäder av lämplig kvalitet om de lider bostadsnöd. Parlamentet betonar dock att detta endast bör vara tillfälligt och inte är ett alternativ till strukturella lösningar såsom förebyggande åtgärder och tillhandahållande av lämpliga bostäder och socialt stöd som svar på hemlöshet.
23. Europaparlamentet påminner om att kvinnor är särskilt utsatta i bostadskrisen. Parlamentet understryker att fattigdomen drabbar kvinnor hårdare, vilket delvis beror på lönegapet och pensionsklyftan mellan kvinnor och män och på att kvinnor oftare arbetar deltid. Parlamentet betonar att kvinnors hemlöshet ofta är mindre synlig och behöver hanteras på ett särskilt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla ett genusperspektiv i sina strategier mot hemlöshet, för att stödja kvinnor som är hemlösa, som i många fall bär på komplexa trauman och står inför återtraumatisering, t.ex. till följd av våld i nära relationer och övergrepp, separation från sina barn, stigmatisering samt avsaknad av säkra och trygga utrymmen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram ett genusperspektiv i sin bostadspolitik, särskilt genom att ge stöd åt kvinnor som ställs inför specifika situationer som ensamföräldraskap.
24. Europaparlamentet påminner om att social distansering och karantäner på grund av covid-19 fått dramatiska effekter på antalet fall av våld mot kvinnor, också i form av att det blivit vanligare med våld i nära relationer och övergrepp mot barn. Parlamentet påminner om att kvinnors ekonomiska oberoende visat sig vara ett centralt verktyg för att komma till rätta med könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att ekonomiskt stödja kvinnor som utsatts för könsrelaterat våld och flyttar ut för att bo själva, och att förbättra tillgången till information om ekonomiskt understöd för rimligt prissatt boende som ett sätt att förbättra deras ekonomiska oberoende och levnadsstandard.
25. Europaparlamentet yrkar på en övergripande och integrerad strategi mot fattigdom, där det ska finnas fastställda mål för fattigdomsminskning, också bland barn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa barns rätt till lämpligt boende, inklusive med hjälp av stöd för detta ändamål till föräldrar som har svårt att behålla eller få tag på en bostad för att de ska kunna stanna kvar med sina barn, och att fästa särskild uppmärksamhet vid unga vuxna som lämnar institutioner för barnomsorg. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast 2021 lägga fram en europeisk barngaranti, med en anslagen budget på 20 miljarder euro, varvid genomförandet av den ska säkerställa att alla barn i EU bland annat kan bo i en anständig bostad.
26. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa likvärdig tillgång till anständig bostad för alla, att bekämpa rasism och antiziganism, och att garantera att det inte förekommer någon diskriminering på några som helst av de grunder som anförs i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att både stadgan och direktivet om likabehandling oavsett ras tillämpas, liksom EU:s ramverk för genomförandet av nationella strategier för integrering av romer samt FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet kräver att de ska ägna särskild uppmärksamhet åt intersektionell diskriminering. Parlamentet uppmanar rådet att snabbt anta det övergripande antidiskrimineringsdirektivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att effektivt utvärdera medlemsstaters politiska engagemang och inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater som inte genomför EU:s lagstiftning mot antidiskriminering eller som brottsbelägger hemlösa.
27. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att definiera och genomföra politik mot slumvärdar och hyreshajar, samt utbyta god praxis om denna politik mellan medlemsstater.
28. Europaparlamentet konstaterar med djup oro att romernas förhållanden fortfar att vara ytterst bekymmersamma. Många av dem bor ofta i segregerade bosättningar som präglas av undermåliga bostadsförhållanden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att motarbeta områdessegregering och engagera romska stödmottagare i utformningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av alla faser av bostadsprojekt, för att effektivt säkerställa att de får information om hur de kan anlita det ekonomiska stöd som finns att få, samt mekanismer och politiska strategier mot diskriminering för att förhindra tvångsavhysningar samt tillhandahålla tillräckliga och lämpliga lägerplatser för romer som inte är bofasta. Parlamentet framhåller det akuta behovet av upplysningskampanjer och kampanjer för ökat allmänt medvetande och av offentliga investeringar för detta ändamål, vilka blivit ännu nödvändigare till följd bland annat av farorna till följd av covid-19-pandemin. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att använda den planerade Fonden för en rättvis omställning till det den är avsedd för, nämligen att förbättra situationen i fråga om hälso- och sjukvård, bostäder och sysselsättning, så att ingen lämnas utanför, inte heller romer.
29. Europaparlamentet varnar för att ett antal kriterier måste uppfyllas för att en avhysning ska vara förenlig med internationell människorättslagstiftning, bland annat meningsfulla kontakter med de berörda personerna, undersökning av alla tänkbara alternativ, omplacering till lämpligt boende enligt överenskommelse med de berörda hushållen, så att ingen blir hemlös, tillgång till rättslig prövning för att säkerställa rättvisa förfaranden samt överensstämmelse med alla mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i de fall där dessa kriterier inte uppfylls, säkerställa att det bedöms att avhysningarna skett med tvång och utgör en kränkning av rätten till bostad. Parlamentet yrkar på att tvångsavhysningar, så som de definieras i internationell människorättslagstiftning, blir förbjudna under alla omständigheter.
30. Europaparlamentet konstaterar med djup oro att personer med funktionsnedsättning i bostadssammanhang ofta ställs inför många komplexa utmaningar och på olika sätt fråntas sina rättigheter, t.ex. att de inte får leva på lika villkor i samhället, inte får tillgång till samhällsbaserade tjänster som är nödvändiga för att trygga övergången från institutionsvård till ett liv i samhället, att de ofta tvingas bo på segregerade institutioner, att de är fattiga och inte kan komma i fråga för bostadsprogram, och att det finns hinder för tillgängligheten osv. Parlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om vad som åligger dem enligt konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet efterlyser en snabb avinstitutionalisering i hela Europa, och användning av tillgängliga EU-medel och nationella medel för att skapa tillgängliga, icke-segregerade bostäder och tillhandahålla nödvändiga samhällsbaserade tjänster för personer med funktionsnedsättning i syfte att skydda deras rätt till ett självständigt liv i samhället, med lika möjligheter att delta i samhället.
31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att inga medel från EU eller från medlemsstaterna används för bostadsprojekt som leder till segregering eller social utestängning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att alltid beakta bostadskvalitet såsom en fråga om stadsutveckling, arkitektur och funktionalitet, för att alla ska få det bättre. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja program och incitament som utvecklar och stärker banden mellan generationerna och gör det möjligt för människor, särskilt äldre personer, som tvingas lämna sina hem av ekonomiska eller hälsorelaterade skäl, att hitta ett nytt boende som tillgodoser deras behov utan att de behöver lämna sin invanda boendemiljö.
32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i den planerade renoveringsvågen för offentliga och privata byggnader infoga en allmän skyldighet att uppfylla tillgänglighetskriterier, och använda dess potential för att förbättra tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning och äldre personer samt för personer med nedsatt motorisk och sensorisk kapacitet, för att öka boendekomforten och ”framtidssäkra” bostäderna med tanke på de ökande demografiska förändringarna.
Ett integrerat tillvägagångssätt på EU-nivå med avseende på subventionerat, allmännyttigt och rimligt prissatt boende
33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra bostäder till en av hörnstenarna i handlingsplanen för den europeiska sociala pelaren. Parlamentet erinrar om att EU:s politik, finansieringsprogram och finansieringsinstrument starkt påverkar bostadsmarknaderna, bostadsbeståndets kvalitet och invånarnas liv. Parlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt utveckla en integrerad strategi på EU-nivå för subventionerat, allmännyttigt, icke-segregerat och rimligt prissatt boende, som skapar ett stödjande ramverk för nationella, regionala och lokala myndigheter för att alla ska få trygga, sunda, tillgängliga och rimligt prissatta bostäder av god kvalitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att, som ett led i denna strategi, förbättra sina åtgärder för att engagera de styrande på alla nivåer i att till fullo och konsekvent genomföra rätten till anständigt boende för alla.
34. Europaparlamentet välkomnar att frågan om rimligt prissatta bostäder tagits med i den europeiska planeringsterminen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att alla landsspecifika rekommendationer ger ett positivt bidrag till ett fullständigt och konsekvent genomförande av principerna i den europeiska sociala pelaren, samt till uppnåendet av Förenta nationernas mål för hållbar utveckling och EU:s klimatmål i enlighet med definitionerna i den gröna given. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att genomföra de landsspecifika rekommendationerna om rimligt prissatta bostäder. Parlamentet anger att nationella planer för rimligt prissatta bostäder bör inkluderas i de nationella reformprogrammen, och yrkar på att kommissionen och medlemsstaterna ska inrätta särskilda strategier för att hantera hinder för rätten till bostad, såsom diskriminering, spekulation, låneocker, markrofferi, konflikter, tvångsavhysningar och miljöförsämring samt sårbarhet för katastrofer.
35. Europaparlamentet betonar behovet av att finjustera indikatorn för bostadsprisindex. Parlamentet anser att en bostad är rimligt prissatt om den som bor där, efter att ha betalt sina bostadskostnader, har kvar tillräckligt med pengar så det åtminstone räcker till andra utgifter som är nödvändiga för ett människovärdigt liv. Parlamentet betonar behovet av att utveckla en utförlig definition av rimligt prissatta bostäder på EU-nivå, som beaktar ett brett spektrum av indikatorer såsom tvångsavhysning och grad av fattigdom. Parlamentet påpekar att det aktuella referensvärdet för alltför höga boendekostnader, det vill säga 40 % av ett hushålls disponibla inkomst, inte ger en tillräckligt bra bild av hur många hushåll som belastas av alltför höga boendekostnader. Parlamentet yrkar på en översyn av referensvärdet och uppmanar Eurostat att ta fram en bredare uppsättning data om hushållens boendekostnader, som ska löpa från 25 % till 40 % av hushållens disponibla inkomst, med intervall på 5 %.
36. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ta fram mer exakta, kvalitativt högtstående och jämförbara uppgifter om bostadsmarknaderna, och övervaka huruvida bostäder runt om i EU är rimligt prissatta, också på lokal och nationell nivå, via Eurostat (EU:s statistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-Silc)) och den europeiska observationsgruppen för energifattigdom, och ta hänsyn till fragmenteringen av nationella bostadsmarknader samt skillnader mellan medlemsstater.
37. Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att återinrätta bostadsministrarnas informella möten, att också låta parlamentet medverka vid dem, öppna dem för berörda parter samt att lägga fram ett reviderat format av kontaktpunkterna för bostadsfrågor, för att vi säkert ska få en mekanism för informationsutbyte mellan medlemsstaterna och en plattform för utbyte av bästa praxis för hur man ska gå till väga för att åtgärda hemlösheten och erbjuda anständiga och rimligt prissatta bostäder.
38. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att samarbeta om finansiering av sociala investeringar för att lösa bostadsproblem, med arbetsmarknadens parter, det civila samhället och den privata sektorn, av vilka många spelar, och kan spela, en central roll i att utveckla och upprätthålla lämpliga bostadslösningar för personer i utsatta situationer.
39. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera mer i tillgängliga ålderdomshem, med omsorgstjänster av god kvalitet, som är tillgängliga för en bredare grupp av äldre.
Att säkerställa boendetrygghet och inkluderande bostadsmarknader
40. Europaparlamentet påpekar att 25,1 % av hyresgästerna i EU betalar marknadshyror som uppgår till mer än 40 % av deras inkomster och att hyrorna i snitt bara stiger(43). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att införa rättsföreskrifter, däribland tydlig hyresreglering, för att skydda hyresgästers och egnahemsägares rättigheter och förbättra säkerheten för både ägare och hyresgäster och förhindra tvångsavhysningar, också efter renoveringsåtgärder och även av personer som bor i en bostad som staten avhänt sig som ett led i återställande av egendom till tidigare ägare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att säkerställa insyn i hyressättningen och stöd till organisationer som arbetar med att skydda hyresgäster och egnahemsägare, samt inrättande av tvistlösningsförfaranden med låg tröskel.
41. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föra en bostadspolitik utgående från principen om neutralitet mellan dels ägarboende, dels hyresboende i privatägda respektive i allmännyttiga bostäder. Parlamentet uppmanar kommissionen att respektera denna princip i den europeiska planeringsterminen. Parlamentet anser att rätten till bostad inte bör definieras snävt som tillgång till subventionerat boende, utan i ett bredare perspektiv, som rätten att få bo i en bostad där det råder hemfrid, trygghet och människovärdiga förhållanden. Parlamentet framhåller vikten av att upprätta transparenta kriterier för berättigandet till subventionerat och allmännyttigt boende för att säkerställa likvärdig tillgång till bostad. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta nationella strategier för att förhindra social segregering, genom en bredare geografisk fördelning av subventionerat boende, som är tillgängligt för alla medborgare oavsett status, kön, religion eller etniskt ursprung. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta bostadsanskaffningen och arbeta för ökad mångfald i bostadsområdena genom att låta ungdomar, låg- och medelinkomstfamiljer och personer från socialt och ekonomiskt missgynnade grupper få bättre lånemöjligheter och komma i fråga för hyresavtal med option att köpa. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna till samarbete med banksektorn för att dessa grupper ska kunna få statsgaranterade lån med rimliga lånevillkor, varvid spekulationsbubblor och överskuldsättning bör förhindras.
42. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att mer aktivt korrigera ojämlikheter på bostadsmarknaden, inbegripet genom att tillhandahålla heltäckande information om bostadsmarknadernas funktion, antalet bostadsaffärer och deras geografiska fördelning, prisutvecklingen inom specifika marknadssegment, och potentialen för utveckling i andra specifika segment.
43. Europaparlamentet betonar att lämpliga strategier och åtgärder som stöder ett tillräckligt utbud av bostäder är avgörande för att balansera upp och förbättra den ekonomiska bostadsutvecklingen för att gynna hela samhället och säkerställa en rimligt prissatt och trivsam boendemiljö för alla. Parlamentet anser att de åtgärder som vidtas måste vara genomtänkta, konkreta och inriktade på att förverkliga rätten till bostad inom en rimlig tidsram, och att medlemsstater måste avsätta tillräckliga resurser och prioritera behoven hos missgynnade och marginaliserade personer eller grupper som lever i osäkra bostadsförhållanden. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att med kommissionens stöd säkerställa tillhandahållandet av ett tillräckligt antal lämpliga och rimligt prissatta subventionerade bostäder för att täcka bostadsbehoven för dessa personer och grupper.
44. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta sin egen politik för bostadsbyggande som kommer att ge den ekonomiska tillväxten en skjuts inom ramen för covid-19-pandemin.
45. Europaparlamentet konstaterar med oro den ökande finansialiseringen av bostadsmarknaden, framför allt i storstäder, så att investerare kommer att behandla bostäder som en säljbar tillgång snarare än som en mänsklig rättighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma dels vilket bidrag EU:s politik och bestämmelser ger till finansialiseringen av bostadsmarknaden, dels i vad mån de nationella och lokala myndigheterna kan trygga rätten till bostad. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att vidta lämpliga åtgärder mot investeringar i spekulationssyfte, att inrätta politik som gynnar långsiktiga investeringar i bostadsmarknaden, och att utarbeta en politik för rumsplanering i städer och på landsbygden till förmån för rimligt prissatta bostäder, socialt blandade miljöer och social sammanhållning.
46. Europaparlamentet betonar att insyn i fastighetsägande och fastighetsaffärer är väsentligt för att inte bostadsmarknaden ska snedvridas och för att förhindra penningtvätt inom denna sektor. Parlamentet upprepar kommissionens skyldighet enligt penningtvättsdirektivet att rapportera senast den 31 december 2020 om behovet av att harmonisera information om fastighetsägande och om sammanlänkningen av dessa nationella register, för att förhindra spekulation. Parlamentet upprepar därför sin uppmaning från den 26 mars 2019 om att medlemsstaterna bör ha offentligt tillgänglig information om de verkliga huvudmännen för mark och fastigheter.
47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bättre skydda bolåntagare mot tvångsavhysningar. Parlamentet betonar att de som blivit avhysta bör kunna göra sina rättigheter gällande inför domstol. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka de nuvarande bindande uppförandereglerna för kreditgivare, kreditförvaltare och kreditförvärvare för att undvika vilseledande metoder, trakasserier och kränkningar av konsumenternas rättigheter, åtminstone när det gäller hypotekslån, eller, vid behov, anta nya regler. Parlamentet anser att sådana regler i synnerhet bör specificera kraven för rimliga och genomförbara anståndsåtgärder utöver de åtgärder som föreskrivs i artikel 28 i direktiv 2014/17/EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma om det behövs ett lagstiftningsförslag om en minsta belåningsgrad på marknaden för hypotekslån. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta inverkan på bostadsmarknaden, när den föreslår regler för värdepapperisering.
48. Europaparlamentet påpekar att den starka ökningen av korttidsuthyrning av semesterbostäder dels leder till att bostäder försvinner från marknaden och att priserna stiger, dels blir till skada för boendetrivelsen i städer och på turistorter. Parlamentet uppmanar kommissionen att tolka tjänstedirektivet i enlighet med Europeiska unionens domstols dom i mål C-390/18, där det framhålls att överkomligt prissatta bostäder och brist på hyresbostäder är ”ett tvingande hänsyn till allmänintresset” och där de nationella och regionala myndigheterna således får ett brett spelrum för att fastställa proportionerliga regler för besöksnäringen, bland annat i form av obligatorisk registrering, begränsat tillståndsbeviljande, samhällsplaneringsåtgärder, periodbegränsningar och åtgärder mot turistifiering och för att inte stadskärnorna ska avfolkas och livskvaliteten där försämras, till skada för invånarna. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att i rättsakten om digitala tjänster ta med ett förslag om skyldigheter om informationsutbyte för plattformar på marknaden för korttidsuthyrning av bostäder, i linje med dataskyddsbestämmelserna, eftersom myndigheterna måste kunna säkerställa tillgången till ekonomiskt överkomliga bostäder.
49. Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att underlåtenhet att reglera fastighetsmarknaden och de ekonomiska aktörer som verkar på denna marknad för att säkerställa rimligt prissatta och lämpliga bostäder för alla, skulle innebära att de inte fullgör sina skyldigheter när det gäller rätten till bostad.
50. Europaparlamentet kräver att bostadssektorn ska ingå bland sociala tjänster av allmänt intresse, och inte endast subventionerat boende, eftersom detta är viktigt för att garantera rätten till lämpligt prissatt och anständig bostad för alla.
Att investera i subventionerat, allmännyttigt, rimligt prissatt och energieffektivt boende
51. Europaparlamentet betonar att klyftan för investeringar i rimligt prissatt boende uppgår till 57 miljarder euro per år(44). Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera frågan om att överbrygga klyftan för investeringar i rimligt prissatt boende. Parlamentet uppmanar här till en reform av ramarna för ekonomisk styrning, så att medlemsstaterna kan göra nödvändiga gröna och sociala offentliga investeringar, däribland investeringar med koppling till utveckling och förbättring av subventionerat, allmännyttigt, rimligt prissatt och energieffektivt boende. Parlamentet efterlyser dessutom en harmoniserad redovisning av amorteringsmetoderna i samband med investeringar i rimligt prissatt boende.
52. Europaparlamentet erinrar om att subventionerat boende är en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse och således undantagen från kravet på anmälan av statligt stöd. Parlamentet erinrar om att subventionerat boende är den enda sektorn i beslutet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse för vilken kommissionen nämner en målgrupp (missgynnade medborgare eller socialt mindre gynnade grupper), och att detta inte är fallet med andra sociala tjänster. Parlamentet tror detta kan begränsa möjligheten att ställa till förfogande subventionerat och överkomligt prissatt boende för alla. Parlamentet erkänner att det inte finns någon gemensamt fastställd definition av subventionerat boende på EU-nivå. Parlamentet varnar dock för att en snäv definition av subventionerat boende som begränsar det till ”bostäder åt missgynnade medborgare eller socialt utsatta grupper som på grund av bristande betalningsförmåga inte kan skaffa sig en bostad på marknadsvillkor” är restriktiv och hindrar medlemsstaternas förmåga att definiera sina tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och tjänster av allmänt intresse. Parlamentet betonar att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse på området bostäder bör styras av särskilda krav som fastställs av nationella, regionala eller lokala myndigheter, eftersom dessa kan avgöra vilka bostadsbehov och levnadsvillkor olika grupper har, och dessa behov och villkor kan skilja sig starkt mellan stads- och landsbygdsområden, vartill kommer att dessa myndigheter spelar utslagsgivande roller för ett väl underbyggt beslutsfattande. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att i reglerna för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse anpassa definitionen av målgruppen för subventionerat och allmännyttigt boende, för att nationella, regionala och lokala myndigheter ska kunna ge bostadsstöd till alla grupper vilkas behov av anständiga och rimligt prissatta bostäder inte är lätta att tillgodose på marknadens villkor, och samtidigt se till att de som har det sämst ställt inte går miste om ekonomiska resurser, av omsorg om att frigöra investeringar och säkerställa rimligt prissatta bostäder, neutralitet mellan boendeformer och hållbar stadsutveckling, samt åstadkomma socialt blandade boendemiljöer och förbättra den sociala sammanhållningen.
53. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare öka investeringarna i EU i subventionerat, energieffektivt, tillräckligt, rimligt prissatt boende och i åtgärder mot hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden. Parlamentet efterlyser här investeringar genom Europeiska regionala utvecklingsfonden, Fonden för en rättvis omställning, InvestEU, ESF+, Horisont Europa, Next Generation EU, och särskilt genom faciliteten för återhämtning och resiliens, investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset, och investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset plus. Parlamentet efterlyser större synergier mellan dessa instrument. Parlamentet välkomnar lånen för subventionerat och rimligt prissatt boende genom InvestEU och i den bredare EIB-portföljen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera social utveckling som en prioriterad investering, tillsammans med den gröna och digitala omställningen, i faciliteten för återhämtning och resiliens för att skydda sårbara människor mot de negativa konsekvenserna av den rådande krisen och inkludera planer för sociala framsteg i återhämtnings- och resiliensplanerna, där det beskrivs hur principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter ska genomföras och hur de sociala investeringarna ska inriktas, inbegripet investeringar i subventionerat boende. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen att säkerställa att det blir lättare för lokala och regionala leverantörer av subventionerade och allmännyttiga rimligt prissatta bostäder att få tillgång till EU-medel och EIB:s finansiering. Parlamentet uppmanar EIB att försöka att öka den relevanta utlåningen genom riktat tekniskt stöd och närmare samarbete med finansiella mellanhänder och med medlemsstaterna.
54. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmana till utnyttjande av EU‑program som stöder återuppbyggnaden av bostäder i syfte att göra bostäder överkomliga.
55. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att se till att alla framtida byggnads- och återställningsprojekt för bostäder siktar på smarta byggnader, där vatten- och energikonsumtionen kan övervakas och göras mer kostnadseffektiv, i enlighet med EU:s klimatmål.
56. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att erkänna, stödja och finansiera lokalt ledda bostadslösningar, bland annat i form av lokalt ledda, demokratiska och kollaborativa bostadslösningar, bland annat lokala markförvaltningsfonder och funktionerande sätt att erbjuda bostad på marknadsvillkor eller subventionerat boende. Parlamentet uppmanar till en hållbar strategi för markanvändningen i städer, till exempel genom att prioritera renovering av bostäder som står tomma snarare än nybyggen av bostäder.
57. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.”
OECD om behovet av bostäder som folk har råd med
Så här skriver OECD på engelska i början av detta år. Jag hoppas att även svenska politiker tar del av vad OECD anser även om skrivningen är rätt försiktig. Sverige stöder ju främst de som har råd att köpa sin bostad (ränte- och ROT-avdrag), vilket har bidragit till skenande bostads- och byggpriser samt en ständig växande rekordhög skuldsättning av hushållen :
Less than half of the OECD population, on average, is satisfied with the affordability of housing in the city or area where they live. Housing prices have increased over the past decades, and households are dedicating a larger share of their budget to housing costs than they used to. Low-income and other vulnerable households have long faced this challenge, while an increasing share of the middle class also face affordability issues. Challenges differ considerably across and within countries. Affordability gaps are particularly pronounced in job-rich urban areas and among low-income households, renters in the private market, and youth. Youth, for instance, are in some countries increasingly living at home with their parents, whilst navigating a challenging labour market. The COVID-19 pandemic has exacerbated longstanding housing challenges, whilst renewing concerns over poor housing quality and heightening housing insecurity for households hard-hit by the crisis. In many OECD countries, governments have introduced emergency support to avoid some of the worst effectsof the crisis, with mortgage forbearance and eviction bans among the most common. Governments employ a range of policy tools to make housing more affordable. Some housing support measures (such as housing allowances and –in most countries –social housing) tend to target low-income and other vulnerable households. Meanwhile, others, particularly those that aim to support prospective or existing homeowners (such as subsidies and tax relief to facilitate home ownership) are more likely to benefit median-income households, and may not always reach households in greatest need. Renewed public and private investment in the affordable and social housing stock is needed, and can be a key lever to an inclusive economic recovery from the COVID-19 crisis. Governments should also consider improving the targeting of public support for housing, but the expected gains of such efforts should be carefully weighed against the potential trade-offs, including increased segregation and reduced social mixing. Policy measures to make the private rental market more affordable should also be a priority in many countries. Governments must continue to navigate the challenging and uncertain road ahead. It will be crucial to address housing vulnerability in the short term, including by extending temporary relief to struggling households, provided that emergency supports are phased out as conditions allow. Yet policy makers must also anticipate potential longer-term changes to the housing market and housing demand, such as increased demand for affordable housing and housing support, as well as possible changes to demand spurred by the widespread generalisation of teleworking.
Please cite as: OECD (2021), “Building for a better tomorrow: Policies to make housing more affordable”, Employment, Labour and Social Affairs Policy Briefs, OECD, Paris, http://oe.cd/affordable-housing-2021.Webpage url: oe.cd/ahd
Myter av Johan Nyhus, HSB, i DN 24/8
Han påstår att regeringen ser ” hyresrätten som en universalräddare i bostadsnöden. Hyresrätten har visserligen flera förtjänster men att den skulle vara den billigaste boendeformen, som ofta hävdas, är en myt.” Ändå vet han att regering och riksdag ger mångdubbelt så mycket stöd till boende i bostads- och äganderätt i form av ränte- och rotavdrag jämfört med det stöd i form av investeringsbidrag som går till små hyresrätter. Enligt EU-kommissionen är Sverige och Nederländerna de länder inom EU som ger störst stöd till ägt boende, men då ger ändå Nederländerna ett stort stöd till sociala bostäder som 34 procent av hushållen i Nederländerna bor, alltså inte bara de med lägst inkomster.
Det finns folk som påstår att det inte är någon skillnad mellan de ränteavdrag som en enskild kan göra på lån och att ett företag/bostadsföretag kan göra avdrag på sina räntekostnader. Men det är inte sant. När en person/ett hushåll som äger en villa eller förfogar över en bostadsrätt, drar av sina räntekostnader minskar dess utgifter. Den/det får ett skatteavdrag av stat/region/kommun. Detsamma gäller ROT-avdragen som är ett skattestöd för åtgärder i egnahem och i bostadsrätter som ger minskade utgifter för hushållet. När ett företag tar upp sina kostnader av olika slag i resultaträkningen minskar inte dess kostnader. De är desamma. Dess intäkter minus kostnader kan ge vinst, som sedan kan beskattas. Så är det för även för bostadsföretag. När EU-kommissionen, OECD, m.fl. säger att ränte- och ROT-avdrag är stöd – en subvention – till ägt boende är detta fakta. Hushåll i hyresrätt har inte ett motsvarande stöd som minskar dess utgifter. Bostadsbidrag och bostadstillägg kan utgå oavsett upplåtelseform. De flesta som får bostadsbidrag är dock ensamstående med barn i hyresrätt med låga inkomster. Men ränte- och ROT-avdrag kan utgå till alla med lån som har inkomster och mest till de som har höga inkomster och höga lån.
Regeringen har återinfört investeringsbidrag som dock bara går helt till lägenheter på högst 30 kvm och till hälften för ytor mellan 30 och 70 kvm. Utgår bara om hyrorna hålls nere. För större hyresrätter inte ett öre. Totala summan av det som staten satsar på investeringsbidrag är bara en bråkdel av statens/regioners och kommuners skatteförluster för ränte- och ROT-avdrag, som dessutom inte har några krav på bostadens storlek och har drivit upp både bygg- och bostadspriser. T.ex. är byggpriset per kvm (när tomtpriset är bortdraget) 48 procent högre för bostadsrätter än för hyresrätter i storstadsområdena. Hushållens låneskulder har sprängt alla gränser och utgör en fara för samhällsekonomin.
HSB vill att fler unga ska få möjlighet att äga sin bostad, trots att priserna på dessa bostäder har stigit till skyn, så att flertalet unga inte har en möjlighet att komma åt dessa. Det kan vara ok att införa ett bosparande men först måste de enorma subventionerna till ägt boende reduceras kraftigt och investeringsstödet till hyresrätter omfatta alla oavsett storlek, samtidigt som kraven på reducerade hyror står kvar. Det är orimligt att staten ska subventionera något utan krav på motprestation i form av lägre priser eller hyror, eller hur?
Ett första steg för att minska de orättvisa skillnaderna vore att minska ränteavdragen. Det fördelningsmässigt bästa sättet är att införa ett tak i kronor per år för hur mycket en person får dra av 30 procent av räntekostnaderna, så att en sänkning inte drabbar de med lägre inkomster i bostads- och äganderätt. Det är orimligt att ha kvar ett system som främst gynnar de med höga inkomster. Att samhället subventionerar hur dyra bostäder – hur höga lån – som helst. Jag föreslår att taket sätts till 20 000 kronor per år i ett första steg. Det lär inte få särskilt stora konsekvenser för de flesta hushåll med dagens räntenivåer. Det betyder att den som har 3,3 miljoner i bostadslån inte får någon ökad kostnad med en ränta på långa lån som ligger på 2 procent. En som har bostadslån på 4 miljoner (alltså 8 miljoner för två i ett hushåll) får en ökad månadskostnad på 333 kronor. De besparingar statskassan gör kan användas till att ta ett litet steg för att förbättra villkoren för hyresrätten. Taket bör därefter sänkas succesivt, samtidigt som hyresrättens skattemässiga villkor jämställs med de för boende i bostads- och äganderätt.
Då skapas rättvisa. För övrigt innehåller ju hyran även underhåll av den egna lägenheten, vilket gör den dyrare än bostadsrätten, om inte rotavdragen hade funnits. De som även utnyttjas för att göra kök och badrum finare, bygga träddäck etc. med skattesubventioner. För övrigt tror jag att den kooperativa hyresrätten behöver utvecklas. Den fungerar ju som HSB gjorde en gång i tiden innan hembudet avskaffades och priserna släpptes fria. En insats som betalas tillbaka när man lämnar bostaden.
Den ojämlika bostadspolitik måste ändras!
Den måste utgå från verkligheten. Från fakta och de enorma skillnader som finns mellan hushåll med olika inkomster. Det finns folk som påstår att det inte är någon skillnad mellan de ränteavdrag som en enskild kan göra på lån och att ett företag/bostadsföretag kan göra avdrag på sina räntekostnader. Men det är inte sant. När en person/ett hushåll som äger en villa eller förfogar över en bostadsrätt, drar av sina räntekostnader minskar dess utgifter. Den/det får ett skatteavdrag av stat/region/kommun. Detsamma gäller ROT-avdragen som är ett skattestöd för åtgärder i egnahem och i bostadsrätter som ger minskade utgifter för hushållet. När ett företag tar upp sina kostnader av olika slag i resultaträkningen minskar inte dess kostnader. De är desamma. Dess intäkter minus kostnader kan ge vinst, som sedan kan beskattas. Så är det för även för bostadsföretag. När EU-kommissionen, OECD, m.fl. säger att ränte- och ROT-avdrag är stöd – en subvention – till ägt boende är detta fakta. Hushåll i hyresrätt har inte ett motsvarande stöd som minskar dess utgifter. Bostadsbidrag och bostadstillägg kan utgå oavsett upplåtelseform. De flesta som får bostadsbidrag är dock ensamstående med barn i hyresrätt med låga inkomster. Men ränte- och ROT-avdrag kan utgå till alla med lån som har inkomster och mest till de som har höga inkomster och höga lån.
Regeringen har återinfört investeringsbidrag som dock bara går helt till lägenheter på högst 30 kvm och till hälften för ytor mellan 30 och 70 kvm. Utgår bara om hyrorna hålls nere. För större hyresrätter inte ett öre. Totala summan av det som staten satsar på investeringsbidrag är bara en bråkdel av statens/regioners och kommuners skatteförluster för ränte- och ROT-avdrag, som dessutom inte har några krav på bostadens storlek och har drivit upp både bygg- och bostadspriser. T.ex. är byggpriset per kvm (när tomtpriset är bortdraget) 48 procent högre för bostadsrätter än för hyresrätter i storstadsområdena. Hushållens låneskulder har sprängt alla gränser och utgör en fara för samhällsekonomin
Ett första steg för att minska de orättvisa skillnaderna vore att minska ränteavdragen. Det fördelningsmässigt bästa sättet är att införa ett tak i kronor per år för hur mycket en person får dra av 30 procent av räntekostnaderna, så att en sänkning inte drabbar de med lägre inkomster i bostads- och äganderätt. Det är orimligt att ha kvar ett system som främst gynnar de med höga inkomster. Att samhället subventionerar hur dyra bostäder – hur höga lån – som helst. Jag föreslår att taket sätts till 20 000 kronor per år i ett första steg. Det lär inte få särskilt stora konsekvenser för de flesta hushåll med dagens räntenivåer. Det betyder att den som har 3,3 miljoner i bostadslån inte får någon ökad kostnad med en ränta på långa lån som ligger på 2 procent. En som har bostadslån på 4 miljoner (alltså 8 miljoner för två i ett hushåll) får en ökad månadskostnad på 333 kronor. De besparingar statskassan gör kan användas till att ta ett litet steg för att förbättra villkoren för hyresrätten. Taket bör därefter sänkas succesivt, samtidigt som hyresrättens skattemässiga villkor förbättras.
Från SCB: ”Boendeformen varierar mellan personer med olika inkomst. Personer med hög inkomst bor ofta i småhus och bostadsrätt och de med låg inkomst oftare i hyresrätt. Men i mindre kommuner är andelen låginkomsttagare som bor i småhus ändå relativt hög. Av dem med högst inkomster (kvartil 4) bor 65 procent i ägt småhus, 23 procent i bostadsrätt och 12 procent i hyresrätt. De flesta personer i hushåll med höga inkomster bor alltså i en bostad som ägs av hushållet. I gruppen med lägst inkomst (kvartil 1) är andelen som bor i ägt småhus 30 procent medan cirka hälften bor i hyresrätt och 16 procent i bostadsrätt.”
Till detta kommer att hushåll i hyresrätt betalar en betydligt högre andel av sin disponibla inkomst för sitt boende, har en lägre boendeyta per person samt flyttar oftare än de i ägande- och bostadsrätt.
Utöka investeringsstödet till hyresrätter!
Investeringsstödet syftar till att öka byggandet av mindre och energieffektiva hyresrätter på orter med bostadsbrist. Stödet ska inte kunna kapitaliseras genom att hyresvärden i gengäld måste hålla nere hyrorna. Det betyder att bostäder som byggs med investeringsstöd inte får marknadshyror. Enligt Januariöverenskommelsen finns investeringsbidragen kvar.
I reglerna fastslås högsta tillåtna hyra för en lägenhet av en viss storlek. Det kallas för normhyra.
” Hyresbostäderna ska förmedlas genom en överenskommelse med den kommunala bostadsförmedlingen eller att fastighetsägaren på annat sätt ser till att bostäderna förmedlas enligt öppna och transparenta principer. Hyresvärden får endast ställa rimliga krav på bostadssökandens ekonomi.”
Trots att många stora barnfamiljer är extremt trångbodda ges inget investeringsstöd till större hyresrätter. Detta bör ändras. Jag anser att det bör finnas ett särskilt investeringsstöd till bostäder för studerande och ett generellt utformat investeringsstöd till vanliga hyresrätter oavsett storlek. Dessutom bör stödet vara större, så att de sk. normhyrorna kan sänkas ytterligare.
2019 kostade ränteavdragen för bostadslån 17 miljarder kronor för staten. Tillsammans med rotavdrag på 9,9 miljarder blev det 27 miljarder i subventioner till ägda bostäder 2019. Det kan också jämföras med bostadsbidragen, till dem med lägst inkomster: cirka 5 miljarder kronor eller med investeringsstöd till hyresrätter på 1,9 miljarder. [1]Investeringsstöd går bara till mindre hyresrätter och hyran måste hållas nere. Ränte- och rotavdrag utgår oavsett bostadens storlek. Ränteavdrag har inga villkor om priser. Dessa avdrag har drivit upp både bostads- och byggpriser samt hushållens skulder till rekordnivåer.
Kort om investeringsstödets utformning
Regeringen gav i januari 2020 Boverket i uppdrag att, utifrån bostadsbrist och byggbehov, fördela investeringsstödet i två potter – en för storstadsregionerna och en för övriga landet. Motivet till uppdraget var att fler hyresrätter behöver byggas där bostadsbristen är som störst och att se till att pengarna går dit de behövs som mest.
” Här följer de högsta möjliga stödbelopp som gäller från den 1 maj 2018 för de olika regionerna:
- 7 100 kr/m² boarea (BOA) i Stockholmsregionen.
- 5 800 kr/m² boarea (BOA) i regionen Stockholmsnära kommuner, i Göteborgs- och Malmöregionerna, i regionen kommuner med hög och varaktig befolkningsökning, regionen övriga stora kommuner och studentbostäder utanför Stockholmsregionen.
- 4 800 kr/m² boarea (BOA) i övriga landet.”
”Lägenheter med ytor upp till och med 35 kvadratmeter får högsta stödbeloppet i respektive region. Därutöver lämnas stöd med 50 procent av högsta stödbeloppet för lägenhetsytor över 35 kvadratmeter och upp till och med 70 kvadratmeter boarea. För ytor över 70 kvadratmeter boarea lämnas inget stöd.”
[1] Källa: https://hurvibor.se/
Vonovia växer enligt Fastighetsvärlden
“Tyskland två största bostadsbolag, Vonovia och Deutsche Wohnen går samman och skapa Europas största bostadsbolag med ett totalt börsvärde på omkring 45 miljarder euro”, enligt Fastighetsvärlden
“Vonovia, som äger svenska Hembla samt Victoria Park sedan några år tillbaka, kommer efter affären inneha omkring 550.000 bostäder, till ett värde av 90 miljarder euro.”
“En mycket stor andel av Deutsche Wohnens bostäder ligger i Berlin och tillsammans med Vonovias bestånd där blir man än mer dominerande. Samtidigt har debatten kring bostadshyror och hyresbostäder varit mycket het i Berlin det senaste året. För att inte utmana dessa kritiska röster kommer Vonovia erbjuda Berlins stad att förvärva 20.000 bostäder ur det sammanslagna beståndet i staden.” Staden satte ett tak för hyrorna, som sedan underkändes av en domstol som stridande mot hyreslagstiftningen. Men den striden är nog inte över. Därför tar Vonovia detta steg.
“Av det totala beståndet bostäder ligger 89 procent i Tyskland, 7 procent i Sverige och 4 procent i Österrike. I Berlin finns 25 procent av beståndet (efter en försäljning av 20.000 bostäder till staden).”
Sven Bergen's blogg 