Inte bara de i bostadsrätt och egnahem drabbas av räntehöjningar!

Jag lyssnade på Ekonomiekot extra i Sveriges radio den 11 februari som handlade om effekterna av räntehöjningar på bostadsmarknaden. Men det handlade bara om de som bor i bostads- och äganderätt, dvs de med personliga lån. Det var märkligt. De tog inte upp att även fastighetslån till bostadsföretag och ägare av hyreshus drabbas av räntehöjningar, som i sin tur med sig ökade kostnader för ägarna liksom deras hyresgäster tillsammans med andra kostnadsökningar.

De i bostadsrätt och egnahem behöver bara betala 70 procent av räntan på lånen. Hushåll med enorma lån och dyra bostäder kan ha räntekostnader över 100 000 kronor. Och för kostnaderna över denna gräns betalar de bara 81 procent.  Dessa enorma subventioner betalas av skattemedel. Statens kostnader ökar med varje räntehöjning. Hushållens rekordstora skulder är därför ett problem för Sveriges ekonomi. Visst kan de ökade kostnaderna vara besvärliga främst för de med låga inkomster och eluppvärmning i bostadsrätt och egnahem. Men även hyresgäster drabbas.

På grund av räntehöjningarna och andra kostnadsökningar för bostadsföretag och ägare till hyreshus har hyresgäster i år fått rekordstora hyreshöjningar efter förhandlingar och beslut av medlare. De största sedan 1990-talet. Hushåll i hyresrätt har i genomsnitt både betydligt lägre disponibla inkomster och mycket mindre kvar när hyran är betald än motsvarande hushåll i bostadsrätt och egnahem. Flertalet måste spara in på det mesta. Minskningen av deras köpkraft kommer att påverka konsumtionen. Hyresgäster är dessutom betydligt oftare trångbodda än hushåll i bostadsrätt och egnahem. I eftersatta områden (som kallas utsatta) dominerar de med låga inkomster och boende i hyresrätt. Vad kommer att hända när det blir ännu värre?

Men för journalisterna på Ekonomiekot verkar det vara mer intressant att prata om de som bor i bostadsrätt och egnahem. De som i allmänhet har det lite bättre. Men då får vi en ensidig bild av konsekvenserna av de stora kostnadsökningarna och underskattar de ekonomiska och sociala effekterna på de hushåll som drabbas hårdast. Kan detta intresse bero på att de på Ekot inte bor i hyresrätt? Men även om det är så borde ett Ekonomieko ge en realistisk bild av effekterna av räntehöjningarna för hushållen och inte bara de som äger sina bostäder, eller hur?

Det behövs en bostadsakut nu!

Boendet är en stor del av hushållens utgifter som påverkat inflationen. Åtgärder med hjälp av en föreslagen el-akut kan påverka boendet en del i synnerhet de småhus som har elvärme. Boende i bostadsrätt och egnahem behöver bara betala 70 procent av räntehöjningen och får dessutom rotavdrag på olika åtgärder som reparationer och åtgärder kan öka bostadens värde.

Hyresvärdar och bostadsföretag får betala hela räntehöjningen och får inget stöd från staten för nödvändiga reparationer. Till detta kommer också kraftiga höjningar av fjärrvärmen på vissa håll. Detta har lett till krav på mycket stora hyreshöjningar och en svår situation för de merparten av hyresgästerna. Siffror från SCB och olika rapporter visar samstämmigt att den genomsnittliga inkomsten bland hyresgäster är betydligt lägre än bland boende i bostadsrätt och äganderätt, i synnerhet när man jämför hushåll med samma sammansättning. Dessutom är konsumtionsutrymmet när boendekostnaderna är betalda ännu mycket lägre för hyresgäster än för boende i bostads- och äganderätt.

Alla hushåll påverkas dessutom av de höjda priserna på mat och andra varor. Stadsmissionen och liknande verksamheter har fått betydligt fler hjälpbehövande redan detta år. Hur det kommer att bli när hyrorna höjs kraftigt är obehagligt att tänka på. Jag fruktar att trångboddhet och hemlöshet kommer att öka, liksom kommunernas kostnader för försörjningsstöd och den sociala oron.

Vad gör regeringen? Inget än vad jag vet. Men nu är det hög tid att göra något för de som har de lägsta inkomsterna i Sverige!  Det behövs en bostadsakut nu! Visa att ni bryr er om folkets välfärd!

Blir du ledsen om jag dör?

En bok som alla måste läsa är Nicolas Lunabba: “Blir du ledsen om jag dör?” som är en berättelse om Sverige. Ett land där unga människor i eftersatta områden dör, där samhällsväven trasas sönder. I det kaos som omger Nicolas och Elijah är hotet om våld och död ständigt närvarande och insatserna många gånger omänskligt höga. Ett Sverige där den nuvarande regeringen trycker på för en orbanisering (efter Ungerns Orban) av samhället, där rasismen påverkar politiska beslut, tilliten mellan människor minskar, angiveri uppmuntras och bristande vandel kan bli ett skäl för utvisning även av dem som fått permanent uppehållstillstånd enligt SD:s vilja och Tidöavtalet.

Det är en skakande vittnesbörd om ett Sverige som har utvecklats i samma riktning och med samma högerretorik som beskrivs i Martin Gelins “Den vita stormen – rasismens historia och USA:s fall”. Det är i den boken jag först såg termen orbanisering.

Fel att hyresgäster subventionerar dem i bostads- och äganderätt!

 Det är viktigt att beskriva verkligheten som den är. De nuvarande skattevillkoren som innebär att de som bor i bostads- och äganderätt kan göra ränte- och ROT-avdrag medför att skatteintäkterna minskar för kommuner, regioner och staten, vilka dessa måste kompensera på olika sätt för att klara sina åtaganden mot medborgarna. Och det är vi i hyresrätt som betalar för detta genom onödigt höga skatter eller genom sämre samhällsservice, sämre vård, dyrare kollektivtrafik etc, Dessutom har hyresgäster i genomsnitt betydligt lägre inkomster än de subventionerade hushållen, betalar en betydligt högre andel av sina inkomster för sitt boende och bor dessutom betydligt trängre.

Hur kan detta då fortsätta år efter år? Hur kan partier som M och SD försvara att de går mot förslaget att förhindra snabba hyreshöjningar vid renoveringar och att de vill ta bort investeringsbidrag som sänker hyran i nyproduktion och ökar byggandet av hyresrätter? Samtidigt som partierna med näbbar och klor försvarar välbärgade hushålls stora avdrag.

Dagens politik är en slags omvänd Robin Hood-politik: Ta av de fattiga och ge till de rika! Denna skriande orättvisa måste upphöra, eller hur?

Den ojämlika bostadspolitik måste ändras!

Den måste utgå från verkligheten. Från fakta och de enorma skillnader som finns mellan hushåll med olika inkomster. Det finns folk som påstår att det inte är någon skillnad mellan de ränteavdrag som en enskild kan göra på lån och att ett företag/bostadsföretag kan göra avdrag på sina räntekostnader. Men det är inte sant. När en person/ett hushåll som äger en villa eller förfogar över en bostadsrätt, drar av sina räntekostnader minskar dess utgifter. Den/det får ett skatteavdrag av stat/region/kommun. Detsamma gäller ROT-avdragen som är ett skattestöd för åtgärder i egnahem och i bostadsrätter som ger minskade utgifter för hushållet. När ett företag tar upp sina kostnader av olika slag i resultaträkningen minskar inte dess kostnader. De är desamma. Dess intäkter minus kostnader kan ge vinst, som sedan kan beskattas. Så är det för även för bostadsföretag. När EU-kommissionen, OECD, m.fl. säger att ränte- och ROT-avdrag är stöd – en subvention – till ägt boende är detta fakta. Hushåll i hyresrätt har inte ett motsvarande stöd som minskar dess utgifter. Bostadsbidrag och bostadstillägg kan utgå oavsett upplåtelseform. De flesta som får bostadsbidrag är dock ensamstående med barn i hyresrätt med låga inkomster. Men ränte- och ROT-avdrag kan utgå till alla med lån som har inkomster och mest till de som har höga inkomster och höga lån.

Regeringen har återinfört investeringsbidrag som dock bara går helt till lägenheter på högst 30 kvm och till hälften för ytor mellan 30 och 70 kvm. Utgår bara om hyrorna hålls nere. För större hyresrätter inte ett öre. Totala summan av det som staten satsar på investeringsbidrag är bara en bråkdel av statens/regioners och kommuners skatteförluster för ränte- och ROT-avdrag, som dessutom inte har några krav på bostadens storlek och har drivit upp både bygg- och bostadspriser. T.ex. är byggpriset per kvm (när tomtpriset är bortdraget) 48 procent högre för bostadsrätter än för hyresrätter i storstadsområdena. Hushållens låneskulder har sprängt alla gränser och utgör en fara för samhällsekonomin

Ett första steg för att minska de orättvisa skillnaderna vore att minska ränteavdragen. Det fördelningsmässigt bästa sättet är att införa ett tak i kronor per år för hur mycket en person får dra av 30 procent av räntekostnaderna, så att en sänkning inte drabbar de med lägre inkomster i bostads- och äganderätt. Det är orimligt att ha kvar ett system som främst gynnar de med höga inkomster. Att samhället subventionerar hur dyra bostäder – hur höga lån – som helst. Jag föreslår att taket sätts till 20 000 kronor per år i ett första steg. Det lär inte få särskilt stora konsekvenser för de flesta hushåll med dagens räntenivåer. Det betyder att den som har 3,3 miljoner i bostadslån inte får någon ökad kostnad med en ränta på långa lån som ligger på 2 procent. En som har bostadslån på 4 miljoner (alltså 8 miljoner för två i ett hushåll) får en ökad månadskostnad på 333 kronor. De besparingar statskassan gör kan användas till att ta ett litet steg för att förbättra villkoren för hyresrätten. Taket bör därefter sänkas succesivt, samtidigt som hyresrättens skattemässiga villkor förbättras.

Från SCB: ”Boendeformen varierar mellan personer med olika inkomst. Personer med hög inkomst bor ofta i småhus och bostadsrätt och de med låg inkomst oftare i hyresrätt. Men i mindre kommuner är andelen låginkomsttagare som bor i småhus ändå relativt hög. Av dem med högst inkomster (kvartil 4) bor 65 procent i ägt småhus, 23 procent i bostadsrätt och 12 procent i hyresrätt. De flesta personer i hushåll med höga inkomster bor alltså i en bostad som ägs av hushållet. I gruppen med lägst inkomst (kvartil 1) är andelen som bor i ägt småhus 30 procent medan cirka hälften bor i hyresrätt och 16 procent i bostadsrätt.”

Till detta kommer att hushåll i hyresrätt betalar en betydligt högre andel av sin disponibla inkomst för sitt boende, har en lägre boendeyta per person samt flyttar oftare än de i ägande- och bostadsrätt.

Centerpartiet går vilse i bostadsfrågan

I ett inlägg i ETC 10 maj 2021 påstår Ola Johansson (C) att det kommer att byggas fler hyresrätter om fastighetsägare får frihet att sätta hyran i nybyggda bostäder och att besittningsskyddet inte hotas av skrivningarna i Januariöverenskommelsen.

Detta förslag innebär ett första steg att avskaffa den lagstiftade rätten att förhandla hyror kollektivt, en rätt som infördes av en borgerlig regering med centerns stöd 1978. Förutom att det skulle byggas fler hyresrätter då påstår han t.o.m. att det kommer att innebära ”att fler överkomliga lägenheter blir tillgängliga”. Det blir nog bara för de som har gott om pengar i så fall. Han borde veta att en avreglering av hyresmarknaden inte har medfört ökat byggande av hyresrätter i något land, vilket flera forskningsrapporter visat.[1] Tvärtom har hyresmarknaden oftast stagnerat. Kan du, Ola, ge läsarna ett enda exempel på att ditt påstående stämmer?

Johansson påstår också att det inte har förts fram några förslag från Hyresgästföreningen om hur byggandet ska öka. Det är inte sant. Det har gjorts flera gånger. Nu senast i ett 10-punktsprogram. Jag föreslår att han tar del av det.[2]

Johansson borde också känna till att det som behövs är fler bostäder med hyror som människor med vanliga inkomster har råd med. Det säger bland annat Boverket. Det är bara en mindre andel av de som idag står i bostadskö som har råd med hyrorna i nybyggda bostäder, tyvärr även de som byggs med de små investeringsbidragen. Detta trots att de har drygt 400 kronor per kvadratmeter lägre hyra än de övriga nya hyresrätterna.

Byggpriserna har ju skenat i Sverige beroende på de stora subventionerna till ägt boende i form av ränte- och rotavdrag. Många fastighetsägare är inte intresserade av investeringsbidrag eftersom de måste visa att de håller nere hyran om de ska utgå och dessutom göra det under en längre tid. Investeringsbidrag kan utgå fullt till lägenheter om högst 35 kvm och med 50 procent av högsta stödbeloppet till lägenheter mellan 35 och 70 kvm. Större lägenheter får inget stöd alls, trots att det finns ett stort behov av större hyresrätter för barnfamiljer. Jämför det med stöd till ägt boende i form av ränte- och rotavdrag där det varken finns krav om att hålla nere pris eller krav på begränsad boyta. Det är just dessa skatteregler som gör att byggare helst bygger bostads- och äganderätter eftersom de kan ta mer betalt. Byggpriserna är mycket högre för bostadsrätter än för hyresrätter i samma storlek även när man tagit bort priset för marken i byggpriset. Tycker Centerpartiet att det är bra?

Bostadsbrist är lönsamt för fastighetsägare. Skulle det byggas en massa bostäder som folk hade råd med skulle dyra lägenheter stå tomma. Men om man inte bygger nya bostäder eller begränsar produktionen kan hyrorna höjas och folk tvingas tränga ihop sig. Så intresset för att bygga nya hyresrätter kommer att vara synnerligen begränsat på en oreglerad marknad, vilket också erfarenheterna visar.

Alla måste ha någonstans att bo. Bostad är en mänsklig rättighet. I den svenska grundlagen (Regeringsformen 1 kap 2 §) står följande: ”Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet …”

Hur har Centerpartiet tänkt att detta ska förverkligas? Genom fria hyror i nyproduktion? Det byggs ju nya lägenheter varje år, varför omfattningen av värdars möjligheter att sätta hyrorna själva och minska hyresgästers möjlighet att förhandla kollektivt minskar. Ökat makt för fastighetsägarna på hyresgästernas bekostnad kommer att minska hyresgästernas trygghet. Redan idag åsidosätts hyresgästers besittningsskydd genom hyreshöjningar i samband med ombyggnader. De kryptiska skrivningarna i Januariöverenskommelsen, som Johansson hänvisar till är en slags luddig övergångsbestämmelse som inte är övertygande. Dessutom påstår Johansson att det bara är ett begränsat bestånd i nyproduktionen som ”kommer tillåtas ha marknadshyror”. Vad jag förstår står det, att det är upp till fastighetsägarna att bestämma detta. Det bestämmer inte någon annan.

Jag tycker att skrivningarna i överenskommelsen kan se som ett första steg i en vidare överlåtelse av makten på hyresmarknaden till fastighetsägarna. Partierna i det nya högerblocket (M, KD, SD och L) vill ju gå ännu längre och införa marknadshyror i hela beståndet och avskaffa även de små investeringsbidragen, om jag förstått deras intentioner rätt.

Dagens bostadspolitik i Sverige är en skam med sin omvända Robin Hood-politik med de största stöden till de välbeställda, ökad hemlöshet och trångboddhet bland de som har små inkomster. Fler unga som bor kvar hemma eller tvingas ut på andrahandsmarknaden med skyhöga hyror och osäkerhet.

Centerpartiet som ofta vill beskriva sig som ett parti som värnar de många borde veta hur bostadsmarknaden fungerar. Det är inte som bilmarknaden. I själva verket skiljer sig den fullständigt från varje annan marknad.[3] Det finns ingen kvick fix utan det krävs en rad åtgärder för att skapa en fungerande bostadsmarknad där även hushåll med små resurser kan skaffa sig ett hem. Kom med i ett sådant arbete, Ola Johansson!


[1] [1] The Private Rented Sector in the New Century, Christine Whitehead m fl., Cambridge Centre for Housing and Planning Research (CCHPR), University of Cambridge, England, 2012; Forsberg F, Åsell M (2000) What can we learn from countries that liberalized its rental market? – A study in Finland, Spain and Great Britain? Department of Building and Real Estate, Department of Real Estate and Construction, Royal Institute of Technology, Stockholm. Degree No. 96 ;Nordgren K, Sergo T (2001) Housing Construction- A comparison of the influencing factors in Stockholm, Oslo, Helsinki and Copenhagen  Department of Infrastructure, Construction and Real Estate Management, Royal Institute of Technology, Stockholm, Thesis No.: 131/2001;  Rolnik R (2013) The right to adequate housing, Report to the General Assembly A/68/289, pp. 9 and 14

[2] 10-punktsprogram för en hållbar bostadspolitik – Hyresgästföreningen (hyresgastforeningen.se)

[3] Arnott R. (1987) Economic theory and housing in Handbook of Regional and Urban Economics, Volume 2, Urban Economics, Editor Edwin S. Mills, North-Holland, Elsevier B.V pp. 960, 983-984

Hyresbråk mellan januaripartierna

“Problemet är att vi fick ett förslag till oss som inte uppfyllde de kriterier vi kommit överens om inom Januariavtalet. Vi har uttryckt vår irritation över lösningen, säger Malin Danielsson (l), bostadspolitisk talesperson. .. Jag är övertygad om att fri hyressättning skulle innebära ett bredare utbud: olika typer av lägenheter med olika kvalitet och standard, säger Ola Johansson (C), bostadspolitisk talesperson. Socialdemokraterna talar om bostaden som en social rättighet och värnar dagens modell, där Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen förhandlar om hyrorna.” Citerat från SVT.

Dagens liberaler borde vara medvetna om att hyresförhandlingslagen infördes under en folkpartiregering. Men deras åsikter idag tyder på den högervridning som skett hos dem. Ola Johansson borde veta att det inte finns något i dagens regelverk som hindrar ett varierat utbud utom möjligen rena lyxlägenheter som bara ett fåtal kan efterfråga. Men då finns ju den subventionerade bostadsrätten att tillgå (ränte- och rotavdrag). Hyrorna i dagens nyproduktion – utom möjligen den med investeringsbidrag – ligger idag på en nivå som enbart hushåll med löner över medianen har råd med. Därför vore bland annat ett utökat investeringsstöd angeläget (vilket Internationella Valutafonden, IMF har föreslagit) liksom en prispress på nyproduktionen

Den bristande kunskapen och cynismen som återspeglas i samtliga borgerliga partiers bostadspolitik är skrämmande. Jag antar att de tror, som Assar Lindbäck uttryckte det, att hyresmarknaden fungerar som bilmarknaden. Det finns ju betydligt kunnigare nationalekonomer, som t.ex. professor Richard Arnott, som visade med 9 interagerande egenskaper hos bostadsmarknaden som gör att den skiljer sig fullständigt från varje annan marknad. Dessutom är god bostad en mänsklig rättighet.

Att idag med extrem bostadsbrist, svår trångboddhet bland barnfamiljer, ökande hemlöshet driva tesen om att vi ska släppa hyrorna fria, är ren cynism.

Kopsch’s myter om bruksvärdet

Det finns enorma problem på bostadsmarknaden idag. Kopsch tar upp en del av dessa i ett inlägg. Men hans recept skulle göra problemen ändå värre. Med viss regelbundenhet kommer kritik mot den nuvarande hyreslagstiftningen, som kallas för hyresreglering, trots att utfallet beror på förhandlingar mellan parterna. Nu har Fredrik Kopsch på Timbro kommit på att de nuvarande reglerna på hyresmarknaden är en katastrof som kostar 20 miljarder. Och lösningen är naturligtvis marknadshyror, som i ett slag skulle förbättra situationen. Då skulle det bli jämvikt på hyresmarknaden enligt dessa ekonomers teori. I likhet med andra debattörer med hans utgångspunkter sägs en hyra som ligger under vad som skulle vara möjligt för en hyresvärd att ta ut vara en subvention. Kopsch borde studera bl.a. den oreglerade hyresmarknaden i England för att skaffa sig lite empiriskt material och inte hålla sig till teorier. De sociala kostnader och tragedier marknadshyror skulle medföra är omätbara. Bostadsmarknaden fungerar inte som bilmarknaden, vilket salig Lindbeck påstod. Jag föreslår Kopsch att läsa bl.a. professor Arnott R. (1987) Economic theory and housing in Handbook of Regional and Urban Economics, Volume 2, Urban Economics, Editor Edwin S. Mills, North-Holland, Elsevier B.V, som visar på 9 olika faktorer som gör att bostadsmarknaden skiljer sig fullständigt från varje annan marknad. Bostad är ju en mänsklig rättighet. Vi bygger samhällen inte bara enskilda bostäder. Även en fattig människa måste ha en dräglig bostad. Det finns inget exempel i världen på att en fri marknad kunnat åstadkomma detta. Det finns inte heller en enda åtgärd som är lösningen utan det är ett samspel mellan olika åtgärder som behövs. Men staten, samhället måste gripa in.

Befolkningen ökar idag, byggandet hänger inte med utan bostadsbristen ökar, subventionerna i form av ränte- och rotavdrag för boende i bostads- och äganderätt (som Kopsch inte nämner) fortsätter som förut men inget går till boende i hyresrätt. Hyresvärdar skulle kunna ta ut betydligt högre hyror i alla kommuner där det är bostadsbrist om Kopsch’s recept följdes, vilket han också medger. Varför skulle dessa då vilja bygga nytt och minska bostadsbristen? Bostadsbrist håller ju uppe hyrorna. Att en avreglering skulle öka byggandet av hyresrätter är undersökt av olika forskare som visat att det inte hänt i något enda land. Det som kan öka byggandet av hyresrätter är villkorade subventioner av det slag som investeringsbidragen är, dvs för att utgå måste byggherren kunna visa att hyrorna hålls nere. Dessa borde dessutom utgå även vid byggande av stora hyresrätter för barnfamiljer som är en stor bristvara på bostadsmarknaden. Byggpriserna som har rusat upp pga. av subventionerna till bostads- och äganderätt måste ner. Byggpriserna är betydligt högre för bostadsrätter än för hyresrätter även bortsett från markpriset. Kommunerna kan skärpa sina krav och bara upplåta mark för effektivt byggande till låga priser. Köerna till hyresrätter gäller framför allt till hyresrätter med lägre hyror. Väldigt många klarar inte värdarnas krav när det gäller nybyggda hyresrätter, vars hyror – om inte de byggts med investeringsbidrag – ligger så högt det går (marknadshyror). I en studie som jag var med om i Göteborg, visade det sig att 15 procent av de hushåll, som bodde i fastigheter som var på gång att byggas om, inte hade en skälig levnadsnivå enligt SCB:s definition när hyran innan ombyggnad var betald. Ändå var hyrorna i denna del av beståndet lägre än hyrorna i andra delar av hyresmarknaden i Göteborg. Sån är verkligheten i Sverige, Kopsch. Vi har stora inkomstskillnader. De som bor i hyresrätt har mindre bostadsyta per person, lägre inkomster och är mer rörliga än boende i både bostads- och hyresrätt. I Stockholms innerstad visar fakta från SCB samma sak. Den stora överkonsumtionen av boende i Sverige finns i de kraftigt subventionerade upplåtelseformerna bostads- och äganderätt. Vad tänker du göra åt detta, Kopsch?

Fråga till alla riksdagspartier: Vill ni införa marknadshyror?

Hur är det vill M, KD, SD, L, C, Mp, S införa marknadshyror? (V vill ju inte det) Vill partiet

1) ge värdar möjlighet att göra det i nybyggda hyresrätter och sålunda slippa förhandla dessa hyror med Hyresgästförening i fortsättningen?

2) Införa marknadshyror på hela hyresmarknaden?

3) Kan ni ge ett enda exempel från något annat land att det byggs fler och/eller billigare hyresrätter när hyresmarknaden avreglerats? Den forskning som hittills redovisats visar på motsatsen.

4) Idag ges bara ekonomiskt stöd till boende i ägande- och bostadsrätt i form av ränte- och rotavdrag, men inte till boende i hyresrätt, trots att både inkomster och ytstandard är högre för dem i ägande- och bostadsrätt än dem i hyresrätt. Hyrorna i nybyggda lägenheter är för höga för flertalet hyresgäster. Tycker ni att det är rätt? Varför ska samhället ge konsumtionsstöd som främst gynnar välbeställda? Vill ni fortsätta med detta? (Bostadsbidrag kan utgå oavsett upplåtelseform.)

5) Det är kallt i Sverige när jag skriver detta. Många i hyresrätt är trångbodda, har inte råd med hyrorna i nya lägenheter och hemlösheten ökar. Vad tänker ni göra för att förverkliga allas rätt till en god bostad som ju också är en mänsklig rättighet? Denna pandemi har lärt oss att det finns möjligheter för stat och samhälle att satsa på det som är viktigt. Är ni beredda att se till att alla i Sverige har en anständig bostad? Och hur i så fall?

Det är många hyresgäster som vill ha klara besked om var ni står i dessa frågor. Vi är många och kommer inte att nöja oss med undvikande svar. Det krävs klara besked.

Boverket om bl.a. trångboddhet

Den 29 september presenterade Boverket en studie om bostadsbristen samt ett antal tabeller på sin hemsida. Med tanke på alla dessa märkliga tänkare som tror att marknadshyror skulle förbättra bostadsmarknaden och att hyresrätterna då skulle utnyttjas mera effektivt, kan det vara intressant att använda dessa siffror från Boverket och SCB. De visar att hushåll i hyresrätt är betydligt oftare trångbodda och har oftare en ansträngd ekonomi än hushållen de i de skattemässigt subventionerade upplåtelseformerna bostads- och äganderätt.

Socialstyrelsens riktlinjer säger: ”För att ett hushåll inte ska anses trångbott bör det, utom för ensamstående utan barn, ha sovrum utöver vardagsrum och kök eller kokvrå. Två barn bör kunna dela sovrum. Med beaktande av stigande ålder och personlig integritet, bör barn emellertid inte behöva dela sovrum. Vuxna som inte är sambor bör inte behöva dela sovrum.”. Ensamstående hushåll utan barn definieras därmed som icke-trångbodda. Hushåll som bor mindre än vad Socialstyrelsens riktlinjer anger, där vi sätter gränsen för när barn inte bör behöva dela sovrum till 12 år, definierats som trångbodda. För de hushåll som bor i bostäder där det saknas uppgift om antalet rum men det finns uppgift om boendearean, har vi satt gränsen för trångboddhet till 20 kvadratmeter boyta per person.”