I ett inlägg i ETC 10 maj 2021 påstår Ola Johansson (C) att det kommer att byggas fler hyresrätter om fastighetsägare får frihet att sätta hyran i nybyggda bostäder och att besittningsskyddet inte hotas av skrivningarna i Januariöverenskommelsen.
Detta förslag innebär ett första steg att avskaffa den lagstiftade rätten att förhandla hyror kollektivt, en rätt som infördes av en borgerlig regering med centerns stöd 1978. Förutom att det skulle byggas fler hyresrätter då påstår han t.o.m. att det kommer att innebära ”att fler överkomliga lägenheter blir tillgängliga”. Det blir nog bara för de som har gott om pengar i så fall. Han borde veta att en avreglering av hyresmarknaden inte har medfört ökat byggande av hyresrätter i något land, vilket flera forskningsrapporter visat.[1] Tvärtom har hyresmarknaden oftast stagnerat. Kan du, Ola, ge läsarna ett enda exempel på att ditt påstående stämmer?
Johansson påstår också att det inte har förts fram några förslag från Hyresgästföreningen om hur byggandet ska öka. Det är inte sant. Det har gjorts flera gånger. Nu senast i ett 10-punktsprogram. Jag föreslår att han tar del av det.[2]
Johansson borde också känna till att det som behövs är fler bostäder med hyror som människor med vanliga inkomster har råd med. Det säger bland annat Boverket. Det är bara en mindre andel av de som idag står i bostadskö som har råd med hyrorna i nybyggda bostäder, tyvärr även de som byggs med de små investeringsbidragen. Detta trots att de har drygt 400 kronor per kvadratmeter lägre hyra än de övriga nya hyresrätterna.
Byggpriserna har ju skenat i Sverige beroende på de stora subventionerna till ägt boende i form av ränte- och rotavdrag. Många fastighetsägare är inte intresserade av investeringsbidrag eftersom de måste visa att de håller nere hyran om de ska utgå och dessutom göra det under en längre tid. Investeringsbidrag kan utgå fullt till lägenheter om högst 35 kvm och med 50 procent av högsta stödbeloppet till lägenheter mellan 35 och 70 kvm. Större lägenheter får inget stöd alls, trots att det finns ett stort behov av större hyresrätter för barnfamiljer. Jämför det med stöd till ägt boende i form av ränte- och rotavdrag där det varken finns krav om att hålla nere pris eller krav på begränsad boyta. Det är just dessa skatteregler som gör att byggare helst bygger bostads- och äganderätter eftersom de kan ta mer betalt. Byggpriserna är mycket högre för bostadsrätter än för hyresrätter i samma storlek även när man tagit bort priset för marken i byggpriset. Tycker Centerpartiet att det är bra?
Bostadsbrist är lönsamt för fastighetsägare. Skulle det byggas en massa bostäder som folk hade råd med skulle dyra lägenheter stå tomma. Men om man inte bygger nya bostäder eller begränsar produktionen kan hyrorna höjas och folk tvingas tränga ihop sig. Så intresset för att bygga nya hyresrätter kommer att vara synnerligen begränsat på en oreglerad marknad, vilket också erfarenheterna visar.
Alla måste ha någonstans att bo. Bostad är en mänsklig rättighet. I den svenska grundlagen (Regeringsformen 1 kap 2 §) står följande: ”Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet …”
Hur har Centerpartiet tänkt att detta ska förverkligas? Genom fria hyror i nyproduktion? Det byggs ju nya lägenheter varje år, varför omfattningen av värdars möjligheter att sätta hyrorna själva och minska hyresgästers möjlighet att förhandla kollektivt minskar. Ökat makt för fastighetsägarna på hyresgästernas bekostnad kommer att minska hyresgästernas trygghet. Redan idag åsidosätts hyresgästers besittningsskydd genom hyreshöjningar i samband med ombyggnader. De kryptiska skrivningarna i Januariöverenskommelsen, som Johansson hänvisar till är en slags luddig övergångsbestämmelse som inte är övertygande. Dessutom påstår Johansson att det bara är ett begränsat bestånd i nyproduktionen som ”kommer tillåtas ha marknadshyror”. Vad jag förstår står det, att det är upp till fastighetsägarna att bestämma detta. Det bestämmer inte någon annan.
Jag tycker att skrivningarna i överenskommelsen kan se som ett första steg i en vidare överlåtelse av makten på hyresmarknaden till fastighetsägarna. Partierna i det nya högerblocket (M, KD, SD och L) vill ju gå ännu längre och införa marknadshyror i hela beståndet och avskaffa även de små investeringsbidragen, om jag förstått deras intentioner rätt.
Dagens bostadspolitik i Sverige är en skam med sin omvända Robin Hood-politik med de största stöden till de välbeställda, ökad hemlöshet och trångboddhet bland de som har små inkomster. Fler unga som bor kvar hemma eller tvingas ut på andrahandsmarknaden med skyhöga hyror och osäkerhet.
Centerpartiet som ofta vill beskriva sig som ett parti som värnar de många borde veta hur bostadsmarknaden fungerar. Det är inte som bilmarknaden. I själva verket skiljer sig den fullständigt från varje annan marknad.[3] Det finns ingen kvick fix utan det krävs en rad åtgärder för att skapa en fungerande bostadsmarknad där även hushåll med små resurser kan skaffa sig ett hem. Kom med i ett sådant arbete, Ola Johansson!
[1] [1] The Private Rented Sector in the New Century, Christine Whitehead m fl., Cambridge Centre for Housing and Planning Research (CCHPR), University of Cambridge, England, 2012; Forsberg F, Åsell M (2000) What can we learn from countries that liberalized its rental market? – A study in Finland, Spain and Great Britain? Department of Building and Real Estate, Department of Real Estate and Construction, Royal Institute of Technology, Stockholm. Degree No. 96 ;Nordgren K, Sergo T (2001) Housing Construction- A comparison of the influencing factors in Stockholm, Oslo, Helsinki and Copenhagen Department of Infrastructure, Construction and Real Estate Management, Royal Institute of Technology, Stockholm, Thesis No.: 131/2001; Rolnik R (2013) The right to adequate housing, Report to the General Assembly A/68/289, pp. 9 and 14
[2] 10-punktsprogram för en hållbar bostadspolitik – Hyresgästföreningen (hyresgastforeningen.se)
[3] Arnott R. (1987) Economic theory and housing in Handbook of Regional and Urban Economics, Volume 2, Urban Economics, Editor Edwin S. Mills, North-Holland, Elsevier B.V pp. 960, 983-984