Category: Svår trångboddhet

Det behövs en bostadsakut nu!

svenbergen2014Leave a comment

Boendet är en stor del av hushållens utgifter som påverkat inflationen. Åtgärder med hjälp av en föreslagen el-akut kan påverka boendet en del i synnerhet de småhus som har elvärme. Boende i bostadsrätt och egnahem behöver bara betala 70 procent av räntehöjningen och får dessutom rotavdrag på olika åtgärder som reparationer och åtgärder kan öka bostadens värde.

Hyresvärdar och bostadsföretag får betala hela räntehöjningen och får inget stöd från staten för nödvändiga reparationer. Till detta kommer också kraftiga höjningar av fjärrvärmen på vissa håll. Detta har lett till krav på mycket stora hyreshöjningar och en svår situation för de merparten av hyresgästerna. Siffror från SCB och olika rapporter visar samstämmigt att den genomsnittliga inkomsten bland hyresgäster är betydligt lägre än bland boende i bostadsrätt och äganderätt, i synnerhet när man jämför hushåll med samma sammansättning. Dessutom är konsumtionsutrymmet när boendekostnaderna är betalda ännu mycket lägre för hyresgäster än för boende i bostads- och äganderätt.

Alla hushåll påverkas dessutom av de höjda priserna på mat och andra varor. Stadsmissionen och liknande verksamheter har fått betydligt fler hjälpbehövande redan detta år. Hur det kommer att bli när hyrorna höjs kraftigt är obehagligt att tänka på. Jag fruktar att trångboddhet och hemlöshet kommer att öka, liksom kommunernas kostnader för försörjningsstöd och den sociala oron.

Vad gör regeringen? Inget än vad jag vet. Men nu är det hög tid att göra något för de som har de lägsta inkomsterna i Sverige!  Det behövs en bostadsakut nu! Visa att ni bryr er om folkets välfärd!

Vad är trångboddhet?

svenbergen2014Leave a comment

Trångboddhet är på tapeten igen. Först en kort exposé över hur trångboddhet har definierats i Sverige. På 1940-talet formulerades det första måttet på trångboddhet som kom att kallas trångboddhetsnorm 1.

”Enligt det här måttet fick det vara högst två boende per rum, kök oräknat, för att hushållet inte skulle definieras som trångbott. En tvåbarnsfamilj skulle enligt denna norm bo i minst två rum och kök för att inte räknas som trångbodd. 1945 var cirka 30 procent av alla svenskar trångbodda enligt denna norm. 1960 hade denna siffra sjunkit till 13 procent och 1975 var siffran nere i 1 procent. Samtidigt med att miljonprogrammet lanserades i mitten av 1960-talet föreslogs också en målsättning för utrymmesstandard (SOU 1965:32) som innebar att ingen skulle behöva bo i en så liten lägenhet att det var mer än två boende per rum, kök och ett rum oräknat.” Fast ensamhushåll skulle kunna nöja sig med 1 rk eller 1 rkv ”tills vidare”. Det var norm 2. ”Norm 2 innebar ….. att exempelvis en tvåbarnsfamilj skulle bo i minst en trerumslägenhet för att inte anses vara trångbodd. Trångboddheten enligt norm 2 avtog också snabbt från 1960 då 43 procent av svenskarna var trångbodda enligt detta mått, fram till 1975 då bara 7 procent av befolkningen var trångbodda. Det omfattande bostadsbyggandet under 1950- och 60-talen och genomförandet av miljonprogrammet (åren 1965 – 1974) bidrog till att trångboddheten sjönk drastiskt.                       

I mitten av åttiotalet …….var trångboddhet enligt norm 2 var då så låg som 4 procent.  1974 formulerades trångboddhetsnorm 3 av Boendeutredningen med syftet att varje barn skulle kunna ha ett eget rum. Enligt detta mått på trångboddhet definieras ett hushåll som trångbott om det finns fler än en boende per rum, kök och ett rum oräknat. Om hushållet innehåller samboende vuxna reduceras rumskravet med ett rum. En tvåbarnsfamilj skulle alltså enligt denna norm ha fyra rum och kök för att inte betraktas som trångbodd.”[1]

Inom OECD har man kommit överens om en trångboddhetsnorm, som mycket liknar vår norm 3 men med vissa skillnader när det gäller barns boende.

Ett hushåll anses trångbott om det inte har: 

  • Ett rum för hushållet;
  • Ett rum per vuxet par i hushållet;
  • Ett rum för varje person som är minst 18 år;
  • Ett rum per par av personer med samma kön mellan 12 och 17 år;
  • Ett rum för varje person mellan 12 och 17 år som inte ingår i kategorin ovan;
  • Ett rum per par av barn under 12 år

Denna norm innebär liksom norm 3 att alla som bor i ett rum och kök eller mindre är trångbodda. Ett hushåll som består av en person ska alltså ha en bostad om minst 2 rum och kök, dvs. detsamma som ett par ska ha för att inte vara trångbodd.

Frågan som ställs ofta nu, är om vi i dagens verklighet bör återgå till norm 2 eller i varje fall bygga fler lägenheter om 1 r.o.k. för att fler ska kunna ha råd med en bostad.

Numera uppmärksammas ofta också svår trångboddhet även enligt norm 2:

”Kommunala bostadsbolag som uppger stor trångboddhet i Dagens Samhälles enkät:

Lessebo (35 procent), Östersund (25 procent), Hallsberg (20 procent), Malmö (10–20 procent), Eskilstuna (10–20 procent), Nordmaling (15 procent), Ljusnarsberg (13 procent), Bengtsfors (10 procent), Mellerud (10 procent), Trelleborg (10 procent), Trollhättan (10 procent), Kalix (10 procent), Svalöv (5–10 procent). 

Trångboddhet definieras som fler än 2 personer boende i en etta, 4 boende i en tvåa, 6 boende i en trea eller 8 boende i en fyrarummare eller större.”[3]

Den stora bostadsbristen i kombination med befolkningsökning och otillräckligt byggande har medfört stora påfrestningar för många hushåll.

I Sverige idag är 7,0 procent av lägenheterna i flerbostadshus som är mindre än 2 rok sk. specialbostäder (för studenter, vårdboende etc.) och 14,2 procent är inte specialbostäder. 

Ett annat problem är att rumsytan lämnas därhän vid beräkning av trångboddhet, trots att rummen kan vara väldigt olika stora. Det finns en undre gräns för att räknas som rum.

”Med rum avses ett utrymme som har en golvyta av minst sju kvadratmeter och har direkt dagsljus. Som rum räknas inte kök, kokvrå eller hygienutrymme. Som rum räknas inte heller matrum i anslutning till kokvrå om matrummet tillsammans med kokvrån angivits som kök”. (SCB) Fast det görs det i en del bostadsannonser som jag sett.

Takhöjd ska vara lägst 240 cm utom i delar av lägenhet med snedtak.

För en grupp boende, i enskilda bostäder avsedda för en person, får de enskilda bostädernas rum för personhygien, matlagning och daglig samvaro samt utrymme för måltider, helt eller delvis, sammanföras till gemensamma utrymmen. De gemensamma utrymmena ska vara så stora att de i skälig utsträckning kompenserar för inskränkningarna i de enskilda bostäderna.

I kollektivhus bör man kanske därför definiera trångboddhet på ett annat sätt liksom i vissa seniorboenden med en hel del gemensamma utrymmen?

Det är många regler kring bostaden som tagits fram för att garantera långsiktig hållbarhet och förhindra ohälsa. Och just trångboddhet kan vara ett problem om en bostad överutnyttjas, bland annat beroende på ventilationens utformning och möjligheter till avskildhet och vila medlemmar i hushållet. Barn som går i skolan kan behöva viss avskildhet för att kunna göra sina läxor. Dessutom skiljer sig trångboddheten mellan olika hushåll, särskilt svårt har de som är utrikes födda.[4]

Samtidigt kan vi se att även hushåll med goda inkomster prioriterar läge framför bostadsutrymme. Även med tanke på de höga boendekostnaderna bör kanske fler hushåll ges möjlighet att efterfråga små lägenheter som t.ex. 1 rum och kök, resonerar många.

Hur som helst är frågan om trångboddhet komplex och bör nog diskuteras vidare, eller hur?

I synnerhet som den svåra trångboddheten anses vara en orsak till att hushåll med utländsk bakgrund har drabbats hårdare av covid-19 än andra. Dessutom att det behövs ett stort antal bostäder ,med överkomliga hyror samt att bara hushåll i ägande- och bostadsrätt som bor rymligare än de i hyresrätt får statliga subventioner i form av ränte- och rotavdrag.

[1] PM från Boverket 2004-12-20

[2] http://www.oecd.org/social/affordable-housing-database.htm HC2.1 Housing space

[3] https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/extremt-trangbott-i-flera-kommuner-19200 Janne Sundling & Johan Delby

[4] https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2018/var-femte-person-fodd-utanfor-europa-ar-trangbodd/

Vad är trångboddhet idag?

svenbergen2014Leave a comment

Trångboddhet är på tapeten igen. Först en kort exposé över hur trångboddhet har definierats i Sverige. På 1940-talet formulerades det första måttet på trångboddhet som kom att kallas trångboddhetsnorm 1.

”Enligt det här måttet fick det vara högst två boende per rum, kök oräknat, för att hushållet inte skulle definieras som trångbott. En tvåbarnsfamilj skulle enligt denna norm bo i minst två rum och kök för att inte räknas som trångbodd. 1945 var cirka 30 procent av alla svenskar trångbodda enligt denna norm. 1960 hade denna siffra sjunkit till 13 procent och 1975 var siffran nere i 1 procent. Samtidigt med att miljonprogrammet lanserades i mitten av 1960-talet föreslogs också en målsättning för utrymmesstandard (SOU 1965:32) som innebar att ingen skulle behöva bo i en så liten lägenhet att det var mer än två boende per rum, kök och ett rum oräknat.” Fast ensamhushåll skulle kunna nöja sig med 1 rk eller 1 rkv ”tills vidare”. Det var norm 2. ”Norm 2 innebar ….. att exempelvis en tvåbarnsfamilj skulle bo i minst en trerumslägenhet för att inte anses vara trångbodd. Trångboddheten enligt norm 2 avtog också snabbt från 1960 då 43 procent av svenskarna var trångbodda enligt detta mått, fram till 1975 då bara 7 procent av befolkningen var trångbodda. Det omfattande bostadsbyggandet under 1950- och 60-talen och genomförandet av miljonprogrammet (åren 1965 – 1974) bidrog till att trångboddheten sjönk drastiskt.                       

I mitten av åttiotalet …….var trångboddhet enligt norm 2 var då så låg som 4 procent.  1974 formulerades trångboddhetsnorm 3 av Boendeutredningen med syftet att varje barn skulle kunna ha ett eget rum. Enligt detta mått på trångboddhet definieras ett hushåll som trångbott om det finns fler än en boende per rum, kök och ett rum oräknat. Om hushållet innehåller samboende vuxna reduceras rumskravet med ett rum. En tvåbarnsfamilj skulle alltså enligt denna norm ha fyra rum och kök för att inte betraktas som trångbodd.”[1]

Inom OECD har man kommit överens om en trångboddhetsnorm, som mycket liknar vår norm 3 men med vissa skillnader när det gäller barns boende. [2]

Ett hushåll anses trångbott om det inte har: 

  • Ett rum för hushållet;
  • Ett rum per vuxet par i hushållet;
  • Ett rum för varje person som är minst 18 år;
  • Ett rum per par av personer med samma kön mellan 12 och 17 år;
  • Ett rum för varje person mellan 12 och 17 år som inte ingår i kategorin ovan;
  • Ett rum per par av barn under 12 år

Denna norm innebär liksom norm 3 att alla som bor i ett rum och kök eller mindre är trångbodda. Ett hushåll som består av en person ska alltså ha en bostad om minst 2 rum och kök, dvs. detsamma som ett par ska ha för att inte vara trångbodd.

Frågan som ställs ofta nu, är om vi i dagens verklighet bör återgå till norm 2 eller i varje fall bygga fler lägenheter om 1 r.o.k. för att fler ska kunna ha råd med en bostad.

Numera uppmärksammas ofta också svår trångboddhet även enligt norm 2:

”Kommunala bostadsbolag som uppger stor trångboddhet i Dagens Samhälles enkät:

Lessebo (35 procent), Östersund (25 procent), Hallsberg (20 procent), Malmö (10–20 procent), Eskilstuna (10–20 procent), Nordmaling (15 procent), Ljusnarsberg (13 procent), Bengtsfors (10 procent), Mellerud (10 procent), Trelleborg (10 procent), Trollhättan (10 procent), Kalix (10 procent), Svalöv (5–10 procent). 

Trångboddhet definieras som fler än 2 personer boende i en etta, 4 boende i en tvåa, 6 boende i en trea eller 8 boende i en fyrarummare eller större.”[3]

Den stora bostadsbristen i kombination med befolkningsökning och otillräckligt byggande har medfört stora påfrestningar för många hushåll.

I Sverige idag är 7,0 procent av lägenheterna i flerbostadshus som är mindre än 2 rok sk. specialbostäder (för studenter, vårdboende etc.) och 14,2 procent är inte specialbostäder.  

Ett annat problem är att rumsytan lämnas därhän vid beräkning av trångboddhet, trots att rummen kan vara väldigt olika stora. Det finns en undre gräns för att räknas som rum.

”Med rum avses ett utrymme som har en golvyta av minst sju kvadratmeter och har direkt dagsljus. Som rum räknas inte kök, kokvrå eller hygienutrymme. Som rum räknas inte heller matrum i anslutning till kokvrå om matrummet tillsammans med kokvrån angivits som kök”. (SCB) Fast det görs det i en del bostadsannonser som jag sett.

Takhöjd ska vara lägst 240 cm utom i delar av lägenhet med snedtak.

För en grupp boende, i enskilda bostäder avsedda för en person, får de enskilda bostädernas rum för personhygien, matlagning och daglig samvaro samt utrymme för måltider, helt eller delvis, sammanföras till gemensamma utrymmen. De gemensamma utrymmena ska vara så stora att de i skälig utsträckning kompenserar för inskränkningarna i de enskilda bostäderna.

I kollektivhus bör man kanske därför definiera trångboddhet på ett annat sätt liksom i vissa seniorboenden med en hel del gemensamma utrymmen?

Det är många regler kring bostaden som tagits fram för att garantera långsiktig hållbarhet och förhindra ohälsa. Och just trångboddhet kan vara ett problem om en bostad överutnyttjas, bland annat beroende på ventilationens utformning och möjligheter till avskildhet och vila medlemmar i hushållet. Barn som går i skolan kan behöva viss avskildhet för att kunna göra sina läxor. Dessutom skiljer sig trångboddheten mellan olika hushåll, särskilt svårt har de som är utrikes födda.[4]

Samtidigt kan vi se att även hushåll med goda inkomster prioriterar läge framför bostadsutrymme. Även med tanke på de höga boendekostnaderna bör kanske fler hushåll ges möjlighet att efterfråga små lägenheter som t.ex. 1 rum och kök, resonerar många?

Hur som helst är frågan om trångboddhet komplex och bör nog diskuteras vidare, eller hur?.

[1] PM från Boverket 2004-12-20

[2] http://www.oecd.org/social/affordable-housing-database.htm HC2.1 Housing space

[3] https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/extremt-trangbott-i-flera-kommuner-19200 Janne Sundling & Johan Delby

[4] https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2018/var-femte-person-fodd-utanfor-europa-ar-trangbodd/

[