Category: Timbro

Timbro’s Kopsch drömmer i SvD

svenbergen2014Leave a comment

Kopsch i drömmarnas rike och vill inte tala om hur det ser ut i verkligheten.
“Det finns mycket att avundas den finska bostadspolitiken, och mycket att låta sig inspireras av. I Finland lägger staten cirka två procent av BNP på bostadspolitiska satsningar, mot Sveriges en procent. Deras satsningar går nästan uteslutande till det hyrda boendet, med kraftfulla subventioner till byggande, och ett generöst bostadsbidrag. I Sverige går nästan allt till det ägda boendet, med ränte- och ROT-avdrag som de mest centrala utgiftsposterna, politik vars effektivitet kan ifrågasättas. Men det slutar inte där. I Finland är bo­stadsbyggande en nationell prioritering på regeringsnivå:

Där säkerställs finansiering och fungerade bostadspolitik i samarbete mellan de viktigaste departementen, vilket blir särskilt viktigt i lågkonjunktur. I Sverige saknas statliga produktionsstöd vilket ger oss en lägre byggtakt och ett mer konjunkturkänsligt byggande.

Där finns statliga, konkreta mål för bostadsbyggandet i hela landet, som kommunerna har att förhålla sig till. I Sverige är det fritt valt arbete för kommunerna om det ska planeras för fler bostäder eller ej.

Där tillämpas en fastighetsskatt utan tak som är extra hög för planlagd men obebyggd mark för att påskynda nybyggnationen och förhindra byggföretag från att hamstra byggrätter. I Sverige har vi en regressiv fastighetsavgift som ger negativa incitament för kommuner att planera för fler bostäder då nyproduktion är undantagen från skatten i femton år.”

Inga ränteavdrag eller ROT-avdrag till det ägda boendet i Finland. Så Timbro vill öka stödet till hyresrätten och avskaffa det till det ägda boendet!

Helsingfors visar att hyresmarknaden kan fungera | SvD Ledare

SVD.SE

Helsingfors visar att hyresmarknaden kan fungera | SvD Ledare

Den nya adeln och Tidöavtalet

svenbergen2014Leave a comment

Enligt Tidöavtalet ska arvsrätten ses över så att även kusiner ska kunna ärva. Frågan är varför? I Sverige har vi redan avskaffat både arvs- och gåvoskatten i motsats till de flesta andra länder. Och vi vet redan att de rikaste med mest ekonomisk makt i Sverige har ärvt sina förmögenheter och dessa har dessutom fått ännu större ekonomisk makt genom lättnader i skattelagstiftningen för de rika. Vi har alltså fått en ny adel där ekonomisk och därmed även politisk makt ärvs. Detta skadar Sveriges ekonomiska utveckling eftersom detta gör att de dugligaste oavsett föräldrar inte ges samma chans utan vi får ett stelt system som bygger på familjetillhörighet.

Ökad makt för fastighetsägare är helt fel

svenbergen2014Leave a comment

Hyreschocken är ett påhittat problem skriver Peter Wennblad i Svenska Dagbladet den 25 maj 2021. “Fria hyror i nyproduktion innebär bara just det – att hyresvärd och hyresgäst i ett nybyggt hus på egen hand kan komma överens om inflyttningshyran, utan att blanda in överbetalda ombudsmän som själva bor i villa.”

I stället ska alltså en hyresgäst klara sig ensam mot fastighetsägarens alla resurser (och mycket välbetalda företrädare) när det också är svår bostadsbrist. Idag kan hyresgästen ta hjälp av Hyresgästföreningens kollektiva styrka, utbildade förhandlare och jurister, som ingalunda är överbetalda samt att det finns ett hyrestak som håller. Hyresförhandlingslagen infördes 1978 av en borgerlig regering som förstod att det är viktigt att hålla en intressebalans på hyresmarknaden,

De “fria” inflyttningshyrorna har i både Berlin och Barcelona medfört enorma hyreshöjningar som politikerna i Berlin försökte stoppa, men som lagen tydligen medgav. I Barcelona har man infört ett hyrestak just av detta skäl. Hoppas det håller. I Köpenhamn har man beslutat sätta stopp för de större privata fastighetsägarnas framfart på bostadsmarknaden som driver upp hyrorna.

Som många påpekat är borttagandet av nyproduktion från bruksvärdesystemet och hyresgästernas kollektiva förhandlingsrätt det första steg mot marknadshyror som vinstmaximerande fastighetsägare förordade redan 2013.

Jag undrar hur Svenska Dagbladets ledarsida skulle beskriva arbetsmarknadens kollektivavtal? Med tanke på vad Wennblad skriver utgår jag ifrån att han anser att den är lika fel och att det vore bättre om varje anställd gjorde upp om lön och anställningsvillkor direkt med företaget utan inblandning av ”överbetalda ombudsmän” som inte arbetar på företaget. Förhandlingsmodellen är svensk tradition sedan många år och ska inte ersättas av marknadens kaos.

Wennblad påpekar att i flera länder med fri hyressättning vid nyupplåtelse (inte bara i nyproduktion) så finns det regler mot stora hyreshöjningar. Men det stora klivet tas så fort det finns en tom lägenhet till uthyrning i städer med stor bostadsbrist. Det var ju detta som gav eko bland de ansvariga politikerna, eftersom det är ett slags ocker på bostadsbrist, vilken har accelererat i Berlin sedan staden blev Tysklands huvudstad. Och Wennblad anser att reglerna i Tyskland ”ligger nära det som beskrivs i Januariövenskommelsen”.

Han skriver vidare: ”Hyresvärd och hyresgäst måste komma överens om tydliga och transparenta principer för kommande hyreshöjningar.” Här finns två problem. Det första att hyran redan drivits upp. Och det andra att hyresgästen befinner sig i underläge på en marknad med stor bostadsbrist.

Det finns flera skrivningar om konsumentskydd, vilket Wennblad påpekar: ” Det behövs givetvis ett bra konsumentskydd och ett reellt besittningsskydd även för hyresgäster i lägenheter som produceras efter att reformen genomförts.” Men det blir upp till den enskilda hyresgästen att driva sina synpunkter och pröva hyran. Det är inte lätt och kan jämföras med hyresgästens ställning vid en kollektiv förhandling och förhandlade hyror som hyrestak.

Dessutom finns det tänkbara undantag från tariffer, enligt direktiven till utredningen: ” Det kan sannolikt i olika situationer finnas ett behov av att avvika från tariffen för att anpassa hyran efter hur efterfrågade olika bostadslägenheter är. Vilket behov som finns av en sådan anpassning beror till stor del på hur tariffen utformas och kan variera beroende på de lokala förutsättningarna.”

Vi får väl se hur utredaren lyckats få till ett förslag, men direktiven är direkt oroväckande. Vilket också visar sig hur starkt försvar opinionsbildare för marknadshyror i hela beståndet uppbådar här. Förmodligen för att de ser just detta som ett första steg.

Angrepp på den svenska förhandlingsmodellen av Timbro

svenbergen2014Leave a comment

Expressen fortsätter angreppen på Hyresgästföreningen. Idag genom att låta företrädare för Timbro kritisera förhandlingsavgiften, som utgår när Hyresgästföreningen förhandlar hyran för alla hyresgäster i en fastighet oavsett om de är medlemmar eller ej. Hyresgäster som vill kan ju säga upp detta och förhandla på egen hand. Eller bygga upp en egen hyresgästförening. Expressens behandling av Hyresgästföreningen är ett led i propagandan för marknadshyror som pågår för fullt. Januariöverenskommelsen öppning för att hyresvärdar ensidigt ska kunna sätta hyran i nybyggen kan ju ses som ett steg mot att stegvis avskaffa hyresgästernas kollektiva förhandlingsrätt. Det oerhört viktigt att se klart på vad som pågår och försvara den nuvarande förhandlingsmodellen som ju infördes av en Folkpartiregering. Den svenska förhandlingsmodellen.

Kopsch’s myter om bruksvärdet

svenbergen2014Leave a comment

Det finns enorma problem på bostadsmarknaden idag. Kopsch tar upp en del av dessa i ett inlägg. Men hans recept skulle göra problemen ändå värre. Med viss regelbundenhet kommer kritik mot den nuvarande hyreslagstiftningen, som kallas för hyresreglering, trots att utfallet beror på förhandlingar mellan parterna. Nu har Fredrik Kopsch på Timbro kommit på att de nuvarande reglerna på hyresmarknaden är en katastrof som kostar 20 miljarder. Och lösningen är naturligtvis marknadshyror, som i ett slag skulle förbättra situationen. Då skulle det bli jämvikt på hyresmarknaden enligt dessa ekonomers teori. I likhet med andra debattörer med hans utgångspunkter sägs en hyra som ligger under vad som skulle vara möjligt för en hyresvärd att ta ut vara en subvention. Kopsch borde studera bl.a. den oreglerade hyresmarknaden i England för att skaffa sig lite empiriskt material och inte hålla sig till teorier. De sociala kostnader och tragedier marknadshyror skulle medföra är omätbara. Bostadsmarknaden fungerar inte som bilmarknaden, vilket salig Lindbeck påstod. Jag föreslår Kopsch att läsa bl.a. professor Arnott R. (1987) Economic theory and housing in Handbook of Regional and Urban Economics, Volume 2, Urban Economics, Editor Edwin S. Mills, North-Holland, Elsevier B.V, som visar på 9 olika faktorer som gör att bostadsmarknaden skiljer sig fullständigt från varje annan marknad. Bostad är ju en mänsklig rättighet. Vi bygger samhällen inte bara enskilda bostäder. Även en fattig människa måste ha en dräglig bostad. Det finns inget exempel i världen på att en fri marknad kunnat åstadkomma detta. Det finns inte heller en enda åtgärd som är lösningen utan det är ett samspel mellan olika åtgärder som behövs. Men staten, samhället måste gripa in.

Befolkningen ökar idag, byggandet hänger inte med utan bostadsbristen ökar, subventionerna i form av ränte- och rotavdrag för boende i bostads- och äganderätt (som Kopsch inte nämner) fortsätter som förut men inget går till boende i hyresrätt. Hyresvärdar skulle kunna ta ut betydligt högre hyror i alla kommuner där det är bostadsbrist om Kopsch’s recept följdes, vilket han också medger. Varför skulle dessa då vilja bygga nytt och minska bostadsbristen? Bostadsbrist håller ju uppe hyrorna. Att en avreglering skulle öka byggandet av hyresrätter är undersökt av olika forskare som visat att det inte hänt i något enda land. Det som kan öka byggandet av hyresrätter är villkorade subventioner av det slag som investeringsbidragen är, dvs för att utgå måste byggherren kunna visa att hyrorna hålls nere. Dessa borde dessutom utgå även vid byggande av stora hyresrätter för barnfamiljer som är en stor bristvara på bostadsmarknaden. Byggpriserna som har rusat upp pga. av subventionerna till bostads- och äganderätt måste ner. Byggpriserna är betydligt högre för bostadsrätter än för hyresrätter även bortsett från markpriset. Kommunerna kan skärpa sina krav och bara upplåta mark för effektivt byggande till låga priser. Köerna till hyresrätter gäller framför allt till hyresrätter med lägre hyror. Väldigt många klarar inte värdarnas krav när det gäller nybyggda hyresrätter, vars hyror – om inte de byggts med investeringsbidrag – ligger så högt det går (marknadshyror). I en studie som jag var med om i Göteborg, visade det sig att 15 procent av de hushåll, som bodde i fastigheter som var på gång att byggas om, inte hade en skälig levnadsnivå enligt SCB:s definition när hyran innan ombyggnad var betald. Ändå var hyrorna i denna del av beståndet lägre än hyrorna i andra delar av hyresmarknaden i Göteborg. Sån är verkligheten i Sverige, Kopsch. Vi har stora inkomstskillnader. De som bor i hyresrätt har mindre bostadsyta per person, lägre inkomster och är mer rörliga än boende i både bostads- och hyresrätt. I Stockholms innerstad visar fakta från SCB samma sak. Den stora överkonsumtionen av boende i Sverige finns i de kraftigt subventionerade upplåtelseformerna bostads- och äganderätt. Vad tänker du göra åt detta, Kopsch?

Timbro förstår inte vad en fungerande hyresmarknad är

svenbergen2014Leave a comment

Tinbro, organ för Svenskt Näringsliv, gillar utredningsdirektiven om marknadshyror i nyproduktionen, Fredrik Kopsch, universitetslektor i fastighetsvetenskap vid Lunds universitet, tolkar dem som en delseger i ett inlägg på Timbros Smedjan:.

”Den svenska hyresmarknaden har länge varit dysfunktionell. Den som vill ha en hyreslägenhet i någon av våra större städer kan i värsta fall behöva vänta ett par decennier. Orsaken är det svenska hyressättningssystemet, som innebär att hyror understiger sin jämviktsnivå. Hyressättningssystemet leder även till en mängd andra oönskade konsekvenser; hyreslägenheter ombildas till bostadsrätter, fastighetsägare ges felaktiga incitament till underhåll och renoveringar, andrahandshyror pressas upp och illegala marknader för hyreskontrakt ges en grogrund. Reformer har efterfrågats av ekonomer sedan 40-talet, de förändringar som gjorts, ibland stora sådana, har aldrig löst det grundläggande problemet. En fungerande hyresmarknad kräver en friare hyressättning än den nuvarande.”

Att hyresmarknaden är dysfunktionell håller jag med om. Problemet är, som bl.a. Boverket m.fl. framfört är att det är en enorm brist på bostäder och framförallt hyresrätter som det stora flertalet har råd med. Den stora majoriteten av kommuner har bostadsbrist. Och som även nyliberala ekonomer inser medför det att priserna pressas upp. Bostadsbristen medför också, som Kopsch skriver, att många försöker med alla medel skaffa sig en bostad samtidigt som det finns möjligheter att tjäna svarta pengar. Det Kopsch dock inte nämner är de stora subventionerna till ägt boende (ränte- och rotavdrag), som är de största inom EU, enligt EU-kommissionen. Dessa har varit kraftigt prisdrivande, bidragit till att öka värdegapet mellan hyresfastigheter och bostadsrättsfastigheter samt skapat ett växande låneberg som kan hota svensk ekonomi. Så ett på tok för lågt utbud av bostäder som folk med vanliga inkomster har råd med i kombination med de stora subventionerna till ägt boende har skapat en dysfunktionell hyresmarknad. Och eftersom bostad är en mänsklig rättighet måste dessa två brister avskaffas. En fungerande hyresmarknad ska väl vara ett medel för att Sverige ska leva upp till sina åtaganden enligt FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna och svensk grundlag och är en självklar del av vår kultur. i regeringsformen 1 kap. 2 § första stycket, som anges följande: Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.

Kopsch: ”För att förstå de problem utredningen är satt att lösa behöver man vara medveten om hur hyror för nybyggda bostäder sätts idag. Utöver att direkt fasas in som bruksvärdeshyror kan en fastighetsägare välja att söka överenskommelse med Hyresgästföreningen om så kallade presumtionshyror, eller välja att ensidigt sätta hyrorna. Det kan tyckas att det senare alternativet är just fri hyressättning, men en relativt färsk dom, som innebar hyressänkningar för Uppsalahem, belyser problemet. I det specifika fallet hade fastighetsägaren sökt överenskommelse om presumtionshyror, utan att parterna kommit överens. Det återstående alternativet är då att sätta hyrorna själv, så kallade egensatta hyror. Detta öppnar dock upp för risken att hyrorna prövas i hyresnämnd, där de kan sänkas (eller höjas), det skapar en stor osäkerhet vid nybyggnation då fastighetsägaren inte vet om hen kan få täckning för sin investering.

Den senare tolkningen av begreppet tillåter att hyrorna över tid anpassas till en marknadsmässig nivå. Den förra tolkningen innebär förvisso en marknadsmässig nivå från start, men lämnar inga garantier för att denna kan bibehållas över tid. Januariavtalet lämnade två alternativ för hur hyresförändringar skulle kunna gå till. Antingen skulle hyrorna följa en tariff, eller så gäller gängse förhandling, detta efter en ”inledande period”. Vi vet att utfallet vid nuvarande förhandlingar riskerar en situation där hyrorna halkar efter vilket är grunden till de ovan nämnda problemen på dagens hyresmarknad. Det intressanta är således vad som sägs om tarifferna.”

Dagens hyror i nyproduktion, om man inte använt sig av investeringsbidrag, är i praktiken marknadshyror. Införandet av marknadshyror i nyproduktion lär inte att innebära några större förändringar av hyresnivåerna. I det fallet håller jag med Kopsch. Men frågan vad som är vitsen med dem då. Och varför ska hyresgästerna förlora rätten att förhandla om och pröva hyrorna? Hyresförhandlingslagen infördes av en Folkpartiregering. Nu vill Liberalerna och Centern riva upp delar av den. På Boplats syd är intresseanmälningarna till det nya som byggs i Malmö få (trots att man kan anmäla sig till 10 stycken oavsett hur många andra man anmäler sig för) och till bostäder med mera drägliga hyror (högst 5 får man köa till) är de intresseanmälningarna väldigt många.

Visst är det viktigt med långsiktiga villkor på bostadsmarknaden men dessa måste förenas med hushållens rätt till bostad med en godtagbar standard och storlek. Att som Timbro enbart utgå från att marknadshyror är det rätta, dvs. att fastighetsägare kan sätta hyror fritt, eller i deras ordval att ”hyrorna inte halkar efter” är en cynisk syn på bostaden som mänsklig rättighet. Det som behövs för att få en fungerande bostadsmarknad är bl.a. 1) att hyresrätten får samma skattemässiga subventioner som de andra upplåtelseformerna så att hyresnivån kan sänkas, 2) att byggpriserna sänks genom effektivare produktion, bättre konkurrens och att kommunerna ger byggrätt till de som begär lägst hyra för lägenheter med godtagbar standard, 3) att de villkorade investeringsbidragen utökas och kan gå även till stora hyresbostäder, 4) att bostadsbidragen förbättras rejält, 5) att hyresgästerna även i fortsättningen ska kunna kollektivt förhandla hyrorna.

Det är märkligt att Sverige som ska vara jämlikt sedan 1990-talet gett stora subventioner till ägt boende men knappt några till hyresrätten, trots att de som bor i bostads- och äganderätt har i genomsnitt betydligt högre inkomster och bor rymligare än hushållen i hyresrätt. En slags omvänd Robin Hood-politik.

Dessutom borde Svenskt Näringsliv inse vikten av en fungerande hyresmarknad där även löntagare i livsviktiga näringar med måttliga löner ska kunna ha råd och kunna få en bostad där jobben finns. Det finns ett positivt samband mellan andel hushåll i hyresrätt och BNP/person mellan länder. I Tyskland bor 55 procent av hushållen i hyresrätt och i Schweiz 60 procent. Hyresrätt befrämjar rörlighet i ett alltmer föränderligt samhälle. Ju mindre hushållen behöver lägga ut på sitt boende, desto mer kan de spendera på andra varor och tjänster. Därför är en social bostadspolitik inte bara viktig för människors rätt till bostad och välfärd utan också av intresse för företagsamheten.

Timbro kan inget om bostadsmarknaden

svenbergen2014Leave a comment

Timbro har producerat en skrift med nio skäl att avskaffa hyresregleringen som den kallar det för, dvs hyresgästernas rätt att förhandla hyrorna och att få hyrors skälighet prövade i hyresnämnd.

  1. Det första skälet är de långa kötiderna i Stockholm för att få en hyreslägenhet. Men varför har det inte byggts fler hyreslägenheter eftersom efterfrågan är så stor? Jo, ett skäl är att samhällets stöd har inriktats på ägt boende i form av ränte- och rotavdrag medan inget stöd har gått till hyresrätter förutom några år med små investeringsbidrag, som många värdar varit ointresserade av eftersom de då skulle vara tvungna att hålla nere hyrorna. Sverige tillhör de två länder som gett störst stöd till ägt boende i EU enligt EU-kommissionen. Ett stöd som kritiserats av EU-kommissionen, OECD, IMF m.fl. Utbudet av hyresrätter som vanligt folk har råd med måste öka kraftigt i de stora städerna och då krävs åtgärder från samhällets sida som framtvingar bättre konkurrens mellan byggbolagen samt att hyresrätten ges samma skattemässiga fördelar som ägt boende. Det finns bra förslag för att åstadkomma detta.
  2. Författarna påpekar att hyresrätter ombildas till hyresrätter varför andelen hyresrätter minskat kraftigt i Stockholm.  Men de nämner inte de orättvisa skattevillkoren mellan upplåtelseformerna, som påverkar lusten att ombilda. De nämner inte den politiskt styrda försäljningen av allmännyttiga hyresrätter långt under marknadspriset i Stockholm. I Uppsala drev den moderate ordföranden i Uppsalahem linjen att deras hyresgäster visst får bilda bostadsrättsföreningar och ombilda, men att de då får betala marknadspris. Där blev det inga ombildningar av allmännyttiga hyresrätter då. De nämner inte entydiga forskningsresultat från flera länder att en avreglering inte medför ett ökat byggande av hyresrätter utan att tendensen snarare är att byggandet av hyresrätter minskar och att hyresmarknaden minskar.
  3. De påpekar att de som hyr i andra hand betalar mycket mer än de som har förstahandskontrakt i Stockholm. Ja, så är det eftersom det är nästan fri hyressättning av bostadsrätter som hyrs ut i andra hand och eftersom det förekommer skit vid uthyrning i andra hand av hyresrätter. Bostadsbristen gör att folk inte vågar att klaga. Grundproblemet är ett på tok för lågt utbud av bostäder med rimliga hyror.
  4. De påpekar det stora problemet med svarta affärer med hyreskontrakt. Det håller jag med om och tycker att det är bra att även köp blivit olagligt. Med marknadshyror kan man säga så blir det lagligt att ockra på bostadsbristen. Hyresvärdar har naturligtvis inget intresse att bygga nytt och minska på bostadsbristen när de kan tjäna multum utan att röra ett finger. Grundproblemet är ett på tok för lågt utbud av hyresrätter som vanligt folk har råd att efterfråga.
  5. De skriver att lägenheterna används ineffektivt. Att äldre bor kvar i onödigt stora lägenheter. Det håller jag med om och det gäller framförallt ägda bostäder och inte hyresrätter. Jag har tillsammans med Peder Palmstierna undersökt detta med hjälp av data från SCB i Stockholm. De visar att hyresrätten är den klart mest effektivt utnyttjade upplåtelseformen. De subventionerade boendeformerna: bostadsrätt är sämre utnyttjad och äganderätt allra sämst. Myten om Östermalmsänkorna som bor i jättelika hyresvåningar kan avskrivas som enstaka undantag.
  6. De långa köerna gör att det blir svårare för arbetsgivare att få tag i personal skriver de. Det är ju sant men det gör ju också de sanslösa priserna på bostadsrätter och villor. Förmodligen skulle det inte heller bli lättare att få tag i personal med marknadshyror som skulle tränga ut alla de med jobb med lägre löner. Det är för övrigt också erfarenheterna från andra länder. Nej, det finns faktiskt bara en lösning och det är ett ökat utbud av bostäder och i synnerhet av hyresrätter med rimliga hyror.
  7. De skriver att ködagar, kontakter och brist på kapital missgynnar ungdomar och invandrare på hyresmarknaden. Det är sant. Men låga inkomster och brist på kapital gör det omöjligt för de flesta av dessa även att få tag i subventionerade bostadsrätter och villor vars priser har stigit till himlen i Stockholm. Det finns dock en del studentbostäder. Men framför allt krävs ett kraftigt ökat utbud av hyresrätter med överkomliga hyror.
  8. De påstår att reglerade hyror är dåligt för låginkomsttagare och att de som bor i största lägenheterna ”hyresreglerad” dvs. förhandlad hyra är höginkomsttagare. Detta är inte sant. Detta har jag och Peder Palmstierna belyst med hjälp av data från SCB. I varje stadsdel i Stockholm har hyresgäster klart lägre inkomster än de i bostadsrätt. Därför kan hyresgäster med lägre inkomster fortfarande bo i Stockholms innerstad. Jag har redan därifrån redogjort för att hyresbeståndet är bättre utnyttjat än det övriga beståndet. Hyresgäster bor trängre och har en lägre andel med hög utrymmesstandard än övriga upplåtelseformer. Detta är fakta. Ändå påstår Timbro att de som bor i de största hyreslägenheterna ofta är höginkomsttagare. Vad skulle det handla om 8 rum? Enligt SCB är 96 procent av alla lägenheter i flerbostadshus på högst 4 rum och kök och 99 procent högst på 5 rum och kök i Stockholm. Skärpning! Ta reda på fakta!
  9. De menar att det görs onödigt mycket renoveringar eftersom det är det enda sättet att få upp hyrorna. Det ligger en del i det, men de glömmer alla subventioner (rotavdrag) som har medfört lyxiga kök, trädäck, och lite extra, extra i bostadsrätter och villor för att få upp priserna. Ett av de största problemen idag är sk. konceptrenoveringar där företag som Stena, Viktoria Park, Akelius, Hembla m.fl. rustar upp enstaka tomma lägenheter till lyxstandard men struntar i fastigheternas tekniska standard (värme, stammar, VA etc.) bara för att ta in så mycket kortsiktigt som möjligt, vilket också gör att andelen hyresrätter med överkomliga hyror minskar. Fast det vore väl konstigt om värdarna ska kunna ta upp jättehöga hyror utan att behöva göra nåt, enligt Timbros idéer.

För Timbro är bostaden inte en mänsklig rättighet utan de med gott om pengar ska gå före. Timbro borde tänka på att ju mer hushållen lägger ut på sitt boende desto mindre finns det över till annan konsumtion. Låga kostnader för en livsnödvändighet utan lyx kan både rädda människors hälsa och trygghet men också stimulera ekonomin. Det är hög tid för staten att stimulera ett kraftigt ökat byggande av hyresrätter med hyror som de flesta har råd med och som värdar inte kan höja mer än vad som motiveras av kostnadsökningar.