Tidö-regeringen motiverar ständigt sina åtgärder med att de sägs stimulera arbete. Den skär ner i bidrag till de mest utsatta samtidigt som den sänker skatterna främst för de redan välbeställda, ökar subventionerna till de som äger och har högre skatt på inkomster än på kapitalinkomster. I själva verket uppmuntrar denna regering spekulation i stället för vanligt arbete.
1987 publicerade tidningen Forbes sin första redovisning av antalet dollarmiljardärer i världen. Då hade Sverige endast två personer med på listan – Tetra Pak-ägarna Hans and Gad Rausing. Sedan dess har styrande politiker avskaffat såväl arvsskatt som fastighetsskatt, gåvoskatt och värnskatt. skurit kraftigt ner på bostadsstödet till hyresgästerna men ökat stödet till de som äger sina bostäder. Idag har Sverige 45 dollarmiljardärer med på Forbes lista. Det är fler än länder som Schweiz, Spanien och Japan. Deras sammanlagda förmögenhet är cirka 1 870 miljarder kronor. Det är tre gånger så mycket som den totala inkomstskatt som betalades in till Sveriges 290 kommuner under 2023. Eller: Samtliga förvärvsarbetande svenskar skulle kunna strunta i att betala kommunal inkomstskatt i tre år om dessa 45 personer gav upp sin förmögenhet till statskassan. Per capita har Sverige fler dollarmiljardärer än USA, Kina och Ryssland. Och med förmögenhet kommer makt.
Det som är allvarligast i dagens utveckling är att spekulationen breder ut sig. Stora summor satsas på lotto, betting, rouletter och liknande verksamheter. Spekulationer i om aktier eller valutor går upp eller ner omsätter enorma summor dagligen. Detta skapar inget värde, utan är bara en omfördelning, men utnyttjas för att koncentrera ägandet ännu mer.
Och politiken understödjer denna utveckling. Samhället understödjer spekulation på fastighetsmarknaden genom skattesubventioner av olika slag men även genom principen om s.k. verkligt värde eller nuvärdeskalkyler i redovisningsregler som är hämtad från finansiell ekonomi. Detta är utförligt beskrivet av Stig Westerdahl, professor i företagsekonomi.[1]
”Beräkningstekniker och former för fastighetsvärdering bidrar på olika sätt att förvärra bostadskrisen i Sverige. Men det finns också andra problem med tillvägagångssätten. Grundtanken i teknikerna är att värdera ner framtiden. Hellre en krona idag än samma mynt i morgon. Framtida liv och värden skrivs alltså ner. Sammantaget skapar nuvärdesberäkningar och ”verkligt värde” i redovisningen kortsiktighet och reducerar vår beredskap för oväntade kriser. Dessa finansiella praktiker skapar med nödvändighet kortsiktiga aktörer formade av det tidsperspektiv dom präglar det tidsperspektiv som präglar den finansiella handeln.[2]”
”Teknikerna ska vara neutrala och fungera som speglar, eller kanske kameror, vilka återger värdet på ett trovärdigt sätt. Men den pragmatiska synen på värde som boken bygger på ställer detta på huvudet. Tänk om teknikerna i stället för att återge en verklighet faktiskt skapar den – vad som numera allt oftare benämns ”performativitet”.
Performativitet innebär att de tekniker som beskrivits i denna bok inte återger en verklighet utan skapar den. Kalkylerna konstruerar värden – och världen – när Excel-arken möjliggör för ”osynliga värden” att träda fram och fastställa ”nytta”. Värdet som skall bedömas finns alltså inte där för att avspeglas utan skapas när själva beräkningen utförs.”’………….
”Tillgångar i de privata bostadsföretagens årsredovisningar som redovisades utifrån vad de kostat att skapa eller köpa in blir i stället värderade utifrån ett tänkt ”marknadspris”, eller så kallat ”verkligt värde”, som sedan öppnar för ytterligare värdestegringar.. Detta värde kommer dessutom till stånd efter en teoretisk värdering, det har inte alltid med konkret handel eller tidigare affärer att göra.”[3]
Dessutom borde reala reavinster (vinster i fast penningvärde) på fastigheter och bostadsrätter beskattas på ett helt annat sätt. Idag kan ju fastighetsägare och de med bostadsrätt göra vinster på prisökningar beroende på åtgärder i omvärlden de inte själva utan andra har bekostat, ibland samhället. Det är inte rimligt. Däremot ska det man gjort eller bekostat själv i fastigheten inte beskattas. Hänsyn ska då tas till ROT- och ränteavdrag som har sänkt kostnaderna. Allt ska också anges i fast penningvärde. För egenarbete bör schablonberäkningar göras. Reala värdeförändringar på grund av andra åtgärder i omvärlden som innehavaren inte vidtagit bör beskattas fullt ut. Detta skulle minska spekulation i fastighetsbranschen.
Dessa besparingar för skattebetalarna skulle då kunna användas för att öka bostadsbyggandet av bostäder med rimliga hyror och priser för att succesivt förverkliga alla vuxna människors och alla barns rätt till en god bostad.
Det som skapar värde är i grunden bara mänskligt arbete. Vad är då arbete? Det är inte bara det arbete som utförs av anställda utan alla former av arbete, där något nytt skapas eller något förändras av människor oavsett det är betalt eller obetalt.
Det sprids många myter, som t.ex. att pengar/kapital skapar värde. Aktieägare eller ägare av olika fonder skapar inte värde utan de kan tjäna pengar på arbete som utförs av anställda någonstans. De som skapar värde i t.ex. Electrolux är de som arbetar i företaget. De får en del av det värde de skapar i form av lön och resten tillfaller de som äger företaget.
Det är viktigt för samhällets utveckling att det finns utrymme för nya idéer, för entreprenörer. Dessa kan behöva resurser/kapital/pengar för att utveckla sina idéer för att skapa nya verksamheter eller verk som bidrar till vår utveckling. Detta används ibland för att styrka påståendet att kapital skapar pengar, men det håller inte. Kapitalet kommer från arbete och det som sedan skapar värde är det arbete som utförs i verksamheten eller i skapandet av verket. Visst kan kloka kapitalister spela en positiv roll när de satsar på viktiga verksamheter. Det viktiga är att det är mänskligt arbete som skapar värde.
Det finns en rad arbeten inom vård, skola och omsorg som bedrivs inom offentlig sektor som inte genererar något överskott eller vinst i form av pengar, men som skapar andra former av värde: ökad hälsa, kunskap, trygghet och välbefinnande. Samtidigt finns det ett tryck från ekonomiska intressen att även dessa verksamheter ska vara vinstdrivande. Det betyder då att, om verksamheten är skattefinansierad, att hela värdet som skapas inte tillfaller personalen eller de som verksamheten är avsedd för, utan en andel tillfaller de som äger verksamheten. Ju högre vinst desto högre andel. Och ju lägre andel till de som verksamheten är till för och de som utför verksamheten.
Att lärare, läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, förskollärare, personliga assistenter skulle jobba mer och effektivare om de var anställda i ett vinstdrivande bolag är en myt. Visst vill de ha en bra lön, men ett arbete där man känner att man gör nytta är också mycket värt. Arbetet inklusive resorna till och från det tar ju en stor del av ens liv. Men om resurserna inte räcker till en bra verksamhet och personalen utnyttjas så slår det tillbaka. Det är den verklighet många upplever idag.
[1] Stig Westerdahl (2021) Det självspelande pianot – Kalkylerna & kapitalet som skapar Sveriges bostadskris, Dokument press.
[2] A.a. s. 125
[3] A.a. s. 127
